När jag var student på Linköpings Tekniska Högskola så fanns, och finns fortfarande, Peter Hackman där. Han arbetar/-de på Matematiska Institutionen och hade kurser i Svår Matte. Det är svårt att sätta fingret på varför, men alla visste vem han var och alla hade en åsikt om honom.
Min favorithistoria är när han, efter en blöt rödvinskväll på studentpuben, i det närmaste kryper ut genom dörren. Någon säger:
- "Peter, vet du hur många hjärnceller man dödar när man dricker sådär mycket?"
Peter svarar: "Det drabbar ingen fattig..."
Och det gjorde det inte heller. Peter är en märklig person, men de flesta är överens om att han är extremt intelligent.
Nu hittar jag, av olika anledningar, denne mans hemsida. Den får tala för sig själv, jag anbefaller verkligen ett besök!
Peter Hackmans hemsida
8 kommentarer:
Oj, oj, oj. Det var ett tag sedan. Vilka minnen du återuppväcker! Måste dock erkänna att alla inte är positiva (jag hade inte en chans att klara hans kurser)
Kul att läsa dock...
Faktum är att jag bara läste en kurs som Hackman hade, och den klarade jag inte... så jag vet hur det känns.
Men nu när jag hittat hans hemsida tänkte jag nog försöka ge mig på "Abstrakt Algebra" igen! :)
Det underbara med alla dessa historier är
att, hur mycket de än förbättras, så blir
poängen kvar - jag har verkligen sagt detta,
ledandes en cykel med 24 öl genom Rydsskogen.
Men, jag finns inte längre! Jag har sagt upp mig,
efter 36 år i Linköping, och
5 år före defintiv pensionsålder - och inte utan sorg
lämnar jag den "svåra matten" åt andra,
ty endast den hade kunnat hålla mig kvar.
det har uppenbarligen gått myt i historierna.. på MIN tid var det en kurskompis som mött pH utanför systemet i Ryd (ja det har funnits ett dylikt...) och haft samma konversation. Därmed inte sagt att pH inte krupit hem från herrgårn både en och tre gånger. Det hade han redan på vår tid på andra sidan seklet.. Verifieras ju av den gode amatörgitarristen själv ser jag..
Som gammal lundensare och ganska nybliven lärare vid Mittuniversitetet har jag inte blivit exponerad för Peter Hackman tidigare, men jag utforskar nu med glädje hans kursmaterial och skarpsinniga reflektioner på hemsidan. Linalg-litteraturen kan förhoppningsvis vara till hjälp för mina studenter också.
P.H. Var en mycket kompetent Matematiker. Han var även en ljuspunkt i tillvaron under studietiden! Jag har fortfarande Krypa Gå och Boken med Kossan på i Bokhyllan. Jag skrattade länge första gången jag läste en av utsagorna kring vektorstorlekar och riktingar. Har för mig att det var på sidan 99 i Krypa Gå. ”Om man ser Stålmannen gå in i en mycket trång telefonkiosk och sedan ser Clark Kent komma ut är det där med bevisat att det är en och samma man”. Det är förmodat inte ordagrant, bäst att tillägga. Hur som haver så är det en förlust för LiU att inte kunna åtnjuta herr Hackmans tjänster längre.
Robban (Y)
P.H., vill härmed tacka dej för att du rättade släpptentan med en snäll hand (kanske efter en synnerligen blöt tillställning och efterföljande blykeps..vad vet jag?) den där dagen på det glada 80talet och lät mej passera nålsögat så att jag kunde fortsätta på min ingenjörsbana. Stort tack! Jag glömer det aldrig. hoppas du läser detta..
Ja, Hackman var en mytisk figur som man som I:are visste vem det var men såklart aldrig hade som lärare.
Och som sagt mytbildningen var stor. Numera dryga 20-talet år efter Linköpingstiden följer jag hans "nedslag" på ackegura då jag jag på "äldre" dar börjat plinka på gitarr.
Skicka en kommentar