I dagarna har Datainspektionen meddelat resultatet av sin utredning gällande Antipiratbyråns registrering av fildelare på Internet. Resultatet, att APB inte får hålla ett sådant register, kom inte som någon överraskning eftersom brottsregister, eller register över misstänkta brott, endast får föras av myndigheter. Det är bra. Så ska det vara i en rättstat.
Förvisso finns det vissa möjligheter för APB att ansöka om ett undantag enligt kapitel 21 i PUL där det sägs att sådana undantag kan medges om det är nödvändigt för att försvara rättsliga anspråk. Mellan tummen och pekfingret tror jag inte att APB kommer att få det. Brottet är helt enkelt för ringa, påföljden är för liten och integritetskränkningen för stor.
En person som jag fått mycket respekt för i sammanhanget är Rasmus Fleischer, som driver Piratbyrån. Han skriver i dagens expressen.se att en förening som ska driva grupptalan mot APB gällande den olagliga registreringen av personuppgifter startades redan igår. Ett sådant initiativ förtjänar respekt. Grupptalan har visat sig vara effektivt, inte minst sedan Sydkraft fick bita i gräset i det kraftigaste då deras elkunder gick samman mot dem.
Fleischer är inte en "information vill vara fri"-flummis. Han, liksom egentligen de flesta, har insett att fildelning är en verklighet som man inte försvinner. Musikindustrin, i den form vi känner den idag, har bara funnits i ungefär 100 år. (Musikförlagen är äldre, men jag talar här om inspelad musik.) Det är inte av gud (eller Allah, jag diskriminerar ingen!) givet att den kommer att finnas kvar 100 år från nu heller. Eller ens 10 år.
För tio år sedan så sades det ofta att Internet skulle revolutionera våra liv, och även om jag inte riktigt vill sträcka mig så långt så är det ett intressant tankeexperiment att plocka bort nätet i en månad och se hur det skulle påverka tillvaron för en själv. Det skulle inte vara smärtfritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar