2005-06-30

Peter Hackman

När jag var student på Linköpings Tekniska Högskola så fanns, och finns fortfarande, Peter Hackman där. Han arbetar/-de på Matematiska Institutionen och hade kurser i Svår Matte. Det är svårt att sätta fingret på varför, men alla visste vem han var och alla hade en åsikt om honom.

Min favorithistoria är när han, efter en blöt rödvinskväll på studentpuben, i det närmaste kryper ut genom dörren. Någon säger:

- "Peter, vet du hur många hjärnceller man dödar när man dricker sådär mycket?"

Peter svarar: "Det drabbar ingen fattig..."

Och det gjorde det inte heller. Peter är en märklig person, men de flesta är överens om att han är extremt intelligent.

Nu hittar jag, av olika anledningar, denne mans hemsida. Den får tala för sig själv, jag anbefaller verkligen ett besök!

Peter Hackmans hemsida

Jävlar anamma

Nej, inte skojrockbandet från Göteborg, utan den så kallade "Irak-svensken" Ulf Hjärtström som frigavs den 30:e maj. Han uppskattade tydligen inte ALLS att bli kidnappad och har föresatt sig att leta upp sina kidnappare och, för man förmoda, göra livet surt för dem.

Med hans egna ord: "we will get them one by one".

Läs mer i denna notis från australien.

2005-06-29

Socialbidrag för att åka till Skara Sommarland

I dagens aftonbladet.se hittar vi följande:

BOXHOLM. En familj i Boxholm ska få 1400 kronor av Boxholms kommun för att resa till Skara sommarland, enligt en dom i länsrätten. Det var en mamma till två tonårsbarn som hänvisade till sin dåliga ekonomi och begärde socialbidrag för resan.
Enligt begäran skulle det bli familjens enda utflykt i sommar och kvinnan ville ge barnen något att se fram emot. Kommunen avslog begäran med motiveringen att en semesterresa varje år inte krävs för den "skäliga" levnadsstandard som socialtjänstlagen ger rätt till. Kvinnan överklagade och fick nu rätt i länsrätten.


Och nu tror den som känner mig att jag ska komma med en lång klagosång över detta, men se det tänker jag inte göra!

Anledningen till att jag kommenterar den här historien är att den berörde mig lite mer än så. Och att saker och ting ställs lite på sin spets. Antag att "tonåringarnas" alla kompisar ska åka bort på semester, och mamman har inte råd att ta med sina barn någonstans. Mamman skäms över detta och mår dåligt, och barnen är inte så frejdiga de heller.

Så kommer då socialen och pyntar dessa ynka 1400 för resan. Det kanske är en briljant samhällsekonomisk investering, vem vet?

Å andra sidan, antag att det finns en annan ensamstående mamma med två tonårsbarn som snålat hela våren för att ha råd med en likadan resa. Och att den första mamman spenderade pengarna på cigaretter och öl istället. Då faller det sig inte lika rosenskimrande längre.

Slutsatsen är att det går att använda samma historia för att ta hem billiga poänger oavsett vilken åsikt man har och billiga poänger bör man inte syssla med.

Därför har jag två frågor;

1. Varför överhuvudtaget publicera telegrammet?
2. Vad sysslar pappan med?

2005-06-28

Ring gratis över hela världen med din mobil

Urrrk... vilken äcklig titel det där blev. Men det får gå.

Ett företag i Norge, IPDRUM, har berättat att de ska lansera en kabel (med tillhörande mjukvara) för att koppla mobiltelefonen till en PC så att mobilen ska kunna komminucera med programmet Skype. Tanken är att man ska kunna använda mobilen som handenhet till Skype.

Då kan man fundera över följande; om man själv äger TVÅ telefoner, och använder exempelvis Comviq Compis där man kan ringa gratis till varandra, då kan man låta den ena ligga vid datorn jämt, och när man är på resande fot så ringer man hem först, och sedan ut igen via Skype. Då blir det gratis att ringa till alla Skype-användare, och till alla fasta telefoner kostar det som ett lokalsamtal. Till andra mobiler betalar man Skypes mobiltaxa.

Jag inser att det är bökigt och kanske inte fungerar så bra. Faktum är att det inte fungerar alls ännu, eftersom produkten från IPDrum inte är lanserad, men det är ett bra exempel på att den traditionella debiteringsmodellen med minutkostnad är på väg att försvinna antingen telefonoperatörerna vill eller inte.

Update: Det verkar finnas ett företag som redan tillverkar en sån här produkt: http://xcelis.com/

2005-06-25

Lite etanolresultat

En liten uppdatering på etanolfronten kommer här. Jag har nyss kört Linköping - Gävle tur och retur, med 35% etanol i tanken. Resultatet var att bränsleförbrukningen gick ned till 0,79 liter/mil, vilket är det lägsta jag någonsin haft på min Mercedes. För den som undrar så är det en rejäl Merca-kombi på närmare 1800 kilo så den ska normal sett dra mer än så.

Bränsleblandningens pris var 9,21:-/liter.

En adekvat jämförelse kan vara att bilen tidigare aldrig dragit mindre än 0,85 - 0,9 liter/mil. Med dagens bensinpris på 10,58:- för en liter blyfri 95 skulle samma resa kostat 660 kronor, om vi räknar snällt och säger att förbrukningen skulle varit 0,85 liter/mil med enbart blyfri 95. Nu kostade det istället 534 kronor.

En besparing på 126 pixabångas! Det skojar man inte bort.

(Notera att när jag skriver 35% etanol så menar jag just 35% etanol och INTE 35% E85, som ju innehåller 15% bensin och 85% etanol.)

2005-06-23

Att vara babianhane

Ireen von Wachenfeldts dagar verkar definitivt vara räknade. Enligt dagens expressen.se har föreningen ROKS utlyst ett extra årsmöte där, av allt att döma, Ireen kommer att få kicken.

Det är bra.

Då kan allt det goda arbete som kvinnojourerna utför få den respekt det förtjänar, och slippa förknippas med galenpannan von Wachenfeldt som får syssla med annat.

Vad?

Ja, eftersom den här historien alltsedan uttalandet "män är djur" fått en komisk vinkel, så är det väl inte mer än rätt att Ireen för göra reent i babianburarna på skansen? Den alltjämt skönt avslappnade Jonas Wahlström skriver vad hon då skulle få se.

2005-06-22

I Sverige igen!

Ahhh... Spanska solkusten. En veckas sol och bad gör utan tvekan gott.

Eftersom jag körde bil till och från Arlanda så väntar strax en spännande uppdatering i Etanolprojektet. Jag har ju som bekant tankat etanolbränslet E85 i min bil för att kolla om det fungerar. Det ska enligt ryktet spara ungefär en krona per mil i en vanlig bensinbil.

2005-06-13

Måby Park har internet i sin data!

Jag är som sagt på väg till Spanien på en liten semester, och har idag kört bil tillsammans med min flickvän till Arlanda. Här har vi ställt bilen på Måby Park, där vi även tagit in på ett övernattningsrum. Planet går 8.15 i morgon bitti, så det var nästan enda möjligheten att ta sig hit i vettig tid om man inte ville köra bil hela natten.

Måby Parks övernattningsfaciliteter är faktiskt inte illa! Här kommer man in och finner ett kök med en massa bröd, smör, gott pålägg, mjölk, juice, kaffe och te och lite sådär. Mums. Dessutom fanns här alltså en dator i ett hörn som helt sonika var internetansluten. Lysande.

Det här gillar jag. Nog hade de kunnat ta ut snarstuckna avgifter för både mat och nätanvändning, men det här känns så vänligt och tillmötesgående att jag alltså väljer att göra lite reklam för dem, klicka här!

Nu går jag snart och knoppar och i morgon bitti är det bara att säga till så blir man framkörd till terminalen. Ahh... varför kan inte allting vara så här enkelt?

The rain in Spain...

... falls mainly on the plains.

Jag åker på semester till Spanien ett litet tag, så det kan bli tunt med artiklar här på Kvarnstenen. Å andra sidan kommer jag att bli solbränd.

När jag var liten var jag på Mallorca. I varje gathörn fanns det turistprylar till salu, bland annat stilettknivar och harpungevär. Såna ville jag förstås ha, men jag fick aldrig några. Men nu är jag trettioett år gammal och bestämmer själv! Jag undrar om jag kan ta mitt cyklop, köpa ett harpungevär och sedan jaga bläckfisk under vattnet? Det kunde vara roligt.

2005-06-12

Köpa hus, del 2

Jo, det var det här med stämpelskatt...

En söndagmorgon för några månader sedan så gick jag omkring i min lägenhet och viftade med fötterna och sade till mig själv: "Själv, vad är ett pantbrev?".

När man köper ett hus (bostadsrätt är lite oklart, jag har mest kollat villor) så lånar man ofta pengar någonstans. Man traskar in på en bank och går ut med några miljoner. Att låna ut så mycket pengar tarvar förstås någon form av säkerhet från bankens sida, och den säkerheten är alltså huset man köpte för pengarna.

Men med skulder är det så, att om man inte kan betala räntorna (eller i förekommande fall amorteringarna) så kommer det folk och tar saker ifrån en. Skulle det falla sig så illa, tänker banken, så vill vi vara fast förvissade om att det är VI som får huset. Man kan ju nämligen vara skyldig någon annan pengar också, och i så fall kanske de vill ha huset.

Där kommer pantbrevet in i bilden. Brevet (och jag fattar inte varför det heter brev, man skickar det ju aldrig...?) är en garanti för att huset är en säkerhet för huslånet och kan man inte betala så får banken huset. Eftersom det är viktigt att ett och samma hus inte pantsätts på flera olika ställen, så måste alla pantbrev i landet registreras. Det registret sköter den svenska staten som man, i alla fall i det här sammanhanget, kan lita på i så måtto att den ganska säkert finns kvar om hundra år och att den inte fuskar till saker och ting. Detta sker hos den så kallade Inskrivningsmyndigheten. Normalt sett kommer husköparen aldrig i kontakt med Inskrivningsmyndigheten, det sköter banken.

Det låter väl inte så illa? Nej, det är det inte heller. Utan pantbrevssystem skulle det vara mycket svårare och dyrare att få huslån.

Det märkliga kommer när vi börjar titta på vad ett pantbrev "kostar". Det finns olika namn på det, stämpelavgift, stämpelskatt, pantbrevsavgift och så vidare. Det är samma sak. Stämpelskatten är 1,5% av köpeskillingen. Köper man ett hus för två miljoner så ska Inskrivningsmyndigheten ha 30.000:- för att skriva i sitt register att "om Fredrik Persson inte kan betala sitt lån så ska SEB ha hans hus". Känns det rimligt att den arbetsinsatsen gör priset rättvisa? Nej, självklart inte. Varför är det då ingen som protesterar?

För att finna gåtans lösning får vi gå ändå tillbaka till 1660-talet. Då hade Tyskland och Holland, bland annat, börjat med ett pantbrevssystem och det var något som vi importerade till Sverige. Att driva ett register på den tiden var inte lätt. Man hade en gåspenna, bläck och lite grått papper av dålig kvalisort och sen gällde det att hålla tungan rätt i mun. I varje större stad fanns en registrator som skötte stadens pantbrevsregister. Eftersom detta var en heltidssysselsättning fick registratorn ta ut en avgift när man ville registrera. Jag vet inte hur mycket det var, men låt oss säga att det var 1,5% redan då. Pengarna gick rakt ned i registratorns ficka och blev hans lön. Han fick alltså betalt för att "stämpla" pantbrev, stämpelavgift. Bytte senare namn till stämpelskatt.

Sedemera, i slutet av 1800-talet, beslutades att tjänstemännen istället skulle få en vanlig lön av staten, och att staten i sin tur tog hand om stämpelavgiften. Någonstans här glider alltså avgiften över från att vara en avgift till att vara en skatt.

Nu kommer vi till det festliga: att sköta stora register kräver inte längre speciellt mycket personal eller pengar; datorerna gör allt det jobbiga åt oss. Men stämpelavgiften tar man fortfarande ut, och kallar den dessutom i ärlighetens namn stämpelskatt istället. Men, hör och häpna, för att finansiera registret (som Inskrivningsmyndigheten sköter) så får du betala en AVGIFT när du ska ta ut ett pantbrev! (Förvisso billigt, någonstans mellan 300 och 800 kronor, en engångsavgift.) Rundgången är komplett, det som från början var en avgift för att finansiera något som verkligen behövdes, har blivit ett sätt för Den Fete att stjäla ganska mycket pengar från sina medborgare och dessutom har han fräckheten att samtidigt kräva medborgarna på en avgift för att finansera den verksamhet som skatten ursprungligen var avsedd för!

Enligt min ringa mening är detta fullkomligt hutlöst och ett solklart fall av den kokta grodan. Alla är så vana vid att pantbrev kostar skitmycket pengar (lagfartsavgiften också) att de inte reflekterar över om det är rimligt. Det ÄR inte rimligt! Det är helt uppåt väggarna! Dessutom är "ju inte 30.000 extra så farligt när man köper ett hus för 2 mille" resonerar folk, så det här med pantbrev och lagfart är något som bara passerar som hastigast när man är på banken och ordnar sitt husköp. Eftersom man sitter där med sitt nyfödda barn, och ett till på väg, så har man dessutom annat att tänka på.

Det är för jävligt. Stämpelskatten är helt orättfärdig, lömsk, rent utav elak, och borde försvinna å det snaraste!

Antipiratbyrån

I dagarna har Datainspektionen meddelat resultatet av sin utredning gällande Antipiratbyråns registrering av fildelare på Internet. Resultatet, att APB inte får hålla ett sådant register, kom inte som någon överraskning eftersom brottsregister, eller register över misstänkta brott, endast får föras av myndigheter. Det är bra. Så ska det vara i en rättstat.

Förvisso finns det vissa möjligheter för APB att ansöka om ett undantag enligt kapitel 21 i PUL där det sägs att sådana undantag kan medges om det är nödvändigt för att försvara rättsliga anspråk. Mellan tummen och pekfingret tror jag inte att APB kommer att få det. Brottet är helt enkelt för ringa, påföljden är för liten och integritetskränkningen för stor.

En person som jag fått mycket respekt för i sammanhanget är Rasmus Fleischer, som driver Piratbyrån. Han skriver i dagens expressen.se att en förening som ska driva grupptalan mot APB gällande den olagliga registreringen av personuppgifter startades redan igår. Ett sådant initiativ förtjänar respekt. Grupptalan har visat sig vara effektivt, inte minst sedan Sydkraft fick bita i gräset i det kraftigaste då deras elkunder gick samman mot dem.

Fleischer är inte en "information vill vara fri"-flummis. Han, liksom egentligen de flesta, har insett att fildelning är en verklighet som man inte försvinner. Musikindustrin, i den form vi känner den idag, har bara funnits i ungefär 100 år. (Musikförlagen är äldre, men jag talar här om inspelad musik.) Det är inte av gud (eller Allah, jag diskriminerar ingen!) givet att den kommer att finnas kvar 100 år från nu heller. Eller ens 10 år.

För tio år sedan så sades det ofta att Internet skulle revolutionera våra liv, och även om jag inte riktigt vill sträcka mig så långt så är det ett intressant tankeexperiment att plocka bort nätet i en månad och se hur det skulle påverka tillvaron för en själv. Det skulle inte vara smärtfritt.

2005-06-11

boo.com

Jag har precis avslutat boken "boo.com och IT-bubblan som sprack" och boken kan jag rekommendera till den som gillar "finansiella thrillers". Historien är alltså att onlineföretaget boo.com som 1999-2000 skulle lansera en websajt där man kunde köpa märkeskläder och skor och i detta projekt bränner de närmare en miljard kronor utan att åstadkomma ett skvatt.

Visst låter det hur alldagligt som helst? Nå, det känns verkligen som om det var länge sedan. På den tiden var detta något oerhört stort, i alla fall i vissa kretsar. Och det är ändå bara sex år sedan! Numera utgår man nästan ifrån att om man verkligen skulle vilja köpa en jacka på en onlinebutik så ska det inte vara några problem, men när boo.com skulle lanseras så var det en helt annan sak...

Nåväl, eftersom jag själv befann mig "i industrin" när det begav sig så minns jag tydligt hur jag, som tekniker och programmerare, aldrig insåg vad det var som var så speciellt med detta. Men tricket var att det fanns inget "speciellt", och om detta handlar alltså denna välskrivna bok, författad av Gunnar Lindstedt.

En annan sida av saken är att det är rent löjligt hur mycket pengar som uppenbarligen kan flyga hit och dit och tämligen ofta ner i diket om man börjar med att ljuga för sig själv och därefter för andra.

Nåväl, den tiden är tack och lov över och det här med internet blev ju rätt bra till slut! :)

2005-06-10

"Hockeyskandalen"

Även den andra förundersökningen mot Huselius, Tallinder och Lilja lades ned eftersom brott ej kunde styrkas.

Det där är juristsvenska och betyder, i dessa sammanhang, exakt samma sak som att, enligt all information som finns tillgänglig i fallet, inget brott har begåtts. Det betyder INTE "vi vet att de gjorde det, dom asen, men vi kan inte sätta dit dem för det på grund av någon liten struntdetalj", som många vill ha det till.

Jag har hela tiden ansett att det var helt fel att spelarna fick sparken från sina klubbar och från landslaget. Helt uppåt väggarna. Jag ställer inte upp på snacket om att hockeyspelare ska vara förebilder (annat än för personer som vill bli bra på att spela ishockey förstås).

Det jag TROR är att kvinnan ifråga ägnade sig åt något som hon dagen efter ångrade och anmälde. Med tanke på det mediala intresset får man anta att åklagare var ganska noggranna när de undersökte om det gick att bevisa att ett brott ägt rum, vilket det alltså inte gjorde. Andra gången heller.

Det finns personer som har all rätt att vara utomordentligt upprörda, och det är spelarnas fruar/flickvänner. Hade exempelvis Kristian Huselius fru bett honom dra dit pepparn växer så hade jag inte tyckt att det var konstigt.

Men det som i praktiken blev yrkesförbud och landsförvisning, det är DET som är skandalen!

Moderaterna - sveriges största parti

Den skallige har gått om den fete så att säga. Inte för att det betyder så mycket, sådana här mellanvalssiffror brukar mest vara kuriosa tycker jag.

Men det får mig att tänka på en sak. Enligt en just nu populär myt så har vi ju en god portion av det svenska folket i sjukskrivning/förtidspension/arbetsmarknadsmässiga åtgärder. 20-25% sägs det och eftersom det här är min blogg så tar jag mig lyxen att skita i källhänvisning. Någon rapport som LO försökte stoppa var det visst. (Eller kolla här: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=402994)

Hursomhelst.

Till att börja med så tycker jag att varje person som är sjukskriven/förtidspensionerad utan att verkligen vara sjuk gör något mycket fult mot en rad andra människor. Jag ska lista dem i den ordning som visar hur jävligt jag tycker det är.

1. De som med rätta är sjukskrivna/förtidspensionerade. Det är som med utbrändhet; det är en ruggigt populär anledning till att stanna hemma från jobbet och ha det lite gôtt sådär i största allmänhet men att göra så drar misstänksamhet mot dem som är utbrända på riktigt. Jag har haft en del närstudier i det och det är inget man går omkring och myser med. I skojighetsgrad ligger det nära vinterkräksjukan.

2. Sig själva. Att med alla medel, även accepterande av ett bokföringsmässigt sjukdomstillstånd, slippa göra ett hederligt dagsverke driver oundvikligen en människa in i ett fördärv. Att inte ha ett syfte, en uppgift eller ett mål är bara roligt en liten stund. Sedan kommer ångesten krypande.

3. Alla skattebetalare som betalar kalaset. Gruppen jag själv tillhör. Det är inte så farligt, vi klarar oss. Men lite surt känns det allt.

Nåväl, fyller denna stora grupp av människor någon funktion? Tja, de kan ju t.ex. användas som väljare när det var fjärde år gäller att avgöra om det här festliga experimentet med en nation ska fortsätta. Om ni förstår vad jag menar. Sånt här får man ju egentligen inte säga men jag är rätt konspiratoriskt lagd.

I klartext: vår regering har, antingen med berått mod eller av ren slentrian, skyfflat in en försvarlig del av befolkningen i en försörjning som sagda befolkningsdel lättast behåller om sittande regering sitter kvar.

Människan är ett märkligt djur. Vi är av naturen slöa, men samtidigt mår vi bättre av att utföra ett ordentligt dagsverke än att inte göra något alls. Vi mår bättre av att äta bra mat men ändå äter vi skräp. Vi mår bättre av att motionera men ändå tar vi bilen när vi kan cykla eller gå. Att då, som Göran den Fete har gjort, göra det enkelt att trygga en (tämligen kass) försörjning genom sjukskrivning/förtidspension är ju nästan lika illa som att mata en hund med choklad; de tycker att det är jättegott men kan mycket väl dö av det.

2005-06-09

Köpa hus, del 1

Har du någon gång köpt ett hus? Du vet, sprungit på visningar, gått till banken, fått bolån, åsådär? I så fall är det troligt att det någonstans svischade förbi någonting som någon kallade "stämpelavgift" eller möjligen "stämpelskatt". De kan ha kallat det "pantbrev" eller kanske "pantbrevsavgift" också.

Eftersom huset du köpte säkert kostade minst en halv miljon och kanske upp till flera miljoner, så reflekterade du inte närmare över denna stämpelskatt på ett antal tiotusen kronor, eller vad det nu kan ha varit. Det bör ha legat i den häraden. För du satt ju med din äkta hälft, med ert första barn och ett andra på väg och det var liksom inte riktigt läge att börja gräva i detaljer som man inte verkade behöva bry sig om.

Grunnade du någon gång över vem som fick de pengarna? Om inte, gör det nu. Fundera sedan också över vad denne (vem det nu var) hade gjort för att göra sig förtjänt av dem. Försök svara vettigt på det.

Frågor, frågor. Men visst vill du redan nu läsa "Köpa hus, del 2"? Bra, återvänd om några dagar till Kvarnstenen så ska jag berätta en saga som började redan på 1600-talet.

Bil-strukturellt mansvåld

Ibland blir det sådär lite tråkskoj. Att ordföranden och "chefsideologen" i ROKS visar sig vara galenpannor är tråkigt, eftersom det förstör för fotfolket i organisationen som jobbar på kvinnojourerna. (Den som ännu inte gjort det bör kika på dokumentärerna som Evin Rubar gjort, det går bra att titta direkt på webben här.)

Tvivelsutan, på grund av hela det debaclet, har denna artikel i dagens Aftonbladet.se skrivits. Den är skoj eftersom den är en ren parodi. Ta det här citatet t.ex: "Bilen är männens mest dödliga vapen. Den kvinnliga trafikdöden är en hittills osynlig del av mäns strukturella våld mot kvinnor."

Eller varför inte: "Bilarna är byggda för att skydda män."

Jävlar i det, sa polaren Pär.

Att "se strukturer" verkar vara som att se spöken.

Nåväl, eftersom humor bäst bemöts med humor (varför den ska "bemötas" vet jag inte men jag vill inte pajja mitt eget språkmässiga flow) så tar vi det här fräcka citatet: "Om män körde lika säkert som kvinnor så skulle dödstalen kunna halveras, säger Gunnar Karlsson."

Och den humor som ska bemöta denna humor är självklart Emelia, segrare i Sveriges Värsta Bilförare. Tanka ned och se de sex avsnitten. Det är ren trafik-skräck.

2005-06-08

Smaka på den här då...

Följande är ett IRC-citat:

"Men LOL! Min sköldpadda lackade ur helt!

Jag tog fel på honom och musen och dubbelklickade honom i pannan."



Ja, det får sammanfatta denna onsdag.

Telefonförsäljare

Jag gillar inte när det ringer telefonförsäljare till mig. En gång har jag till och med kört en "Seinfeld" på en av dem. Jag sa åt försäljaren att jag ville ha hans hemtelefonnummer, så att jag kunde ringa HEM till honom. Det gick han förstås inte med på, och då frågade jag "du vill alltså inte bli uppringd i hemmet?" varpå han svarade "Nej". Så då sade jag helt enkelt "Tja, då vet du hur det känns för mig just nu" och så slängde jag på luren.

Det här är en kille som är betydligt elakare än så:

http://warpdrive.se/?17807

Inlinehockey

Jag älskar att spela inlinehockey. (Vanlig hockey är ännu roligare, men nu råkar det vara sommar, SÅDESÅ!)

Men det är svårt att hitta folk i min ålder (30+) som har tid att vara med, så om du gillar att åka inlines, spela hockey, och allra helst samtidigt, hör av dig till mig.

I morgon, torsdag, tänkte vi köra. Vi får se om vi får ihop folk till det, nu när vädret verkar vara fint.

Etanol

Jag har tankat etanol, närmare bestämt bränslet som kallas E85, i min bil. Detta efter att jag först sett ett inslag på nyheterna, om att det verkar gå alldeles utmärkt att tanka vanliga bensinbilar med etanolbränsle. Därefter läste jag forumet på http://www.etanol.nu/ om hur det gått för andra personer som provat.

Så just nu kör jag med ungefär 22% E85-bränsle i tanken, som kostar 7,33:-/liter. Egentligen hade jag tänkt ha i 30%, men tanken blev full, så det fick bli som det blev. Två och en halv mil har jag kört och inte märkt någon skillnad alls. Jag tror att det här kommer att gå bra, jag sparar in ungefär 1500:-/år om det funkar som det ska.

Faktum är att bensinbolagen redan nu blandar i 5% etanol i blyfri 95-bensin, så helt tokigt kan det ju inte vara att öka det lite på egen hand.

2005-06-07

Göran Persson säger en cool sak!

Det HÄR var roligt!

I TV-programmet "Först och sist" på SVT1 22:30 idag, satt Göran P och var landsfader. På engelska. I en norskt talkshow. Bara det är kul.

Men känn på den här replikväxlingen, när samtalet är inne på alkohol och möjlig överkonsumtion därutav:

Den norska programledare, till Göran: "Göran, how does alcohol affect you when you've had a little too much to drink?"

Göran: "To be honest, I don't remember."

MOMS!

Mervärdesskatt, allmänt kallad moms, är intresset för dagen. Enligt ett obekräftat rykte jag hörde idag, hittade Tage Erlander på att vi skulle ha OMS (omsättningsskatt, föregångare till MOMS) här i Sverige någon gång på 50-talet. Mindre än 1% var det frågan om, och det blev ett herrans liv. Herr Erlander försäkrade att det var en tidsbegränsad åtgärd som skulle tas bort när den inte längre behövdes.

Kul, jävligt kul Tage.