Moderaterna - sveriges största parti

Den skallige har gått om den fete så att säga. Inte för att det betyder så mycket, sådana här mellanvalssiffror brukar mest vara kuriosa tycker jag.

Men det får mig att tänka på en sak. Enligt en just nu populär myt så har vi ju en god portion av det svenska folket i sjukskrivning/förtidspension/arbetsmarknadsmässiga åtgärder. 20-25% sägs det och eftersom det här är min blogg så tar jag mig lyxen att skita i källhänvisning. Någon rapport som LO försökte stoppa var det visst. (Eller kolla här: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=402994)

Hursomhelst.

Till att börja med så tycker jag att varje person som är sjukskriven/förtidspensionerad utan att verkligen vara sjuk gör något mycket fult mot en rad andra människor. Jag ska lista dem i den ordning som visar hur jävligt jag tycker det är.

1. De som med rätta är sjukskrivna/förtidspensionerade. Det är som med utbrändhet; det är en ruggigt populär anledning till att stanna hemma från jobbet och ha det lite gôtt sådär i största allmänhet men att göra så drar misstänksamhet mot dem som är utbrända på riktigt. Jag har haft en del närstudier i det och det är inget man går omkring och myser med. I skojighetsgrad ligger det nära vinterkräksjukan.

2. Sig själva. Att med alla medel, även accepterande av ett bokföringsmässigt sjukdomstillstånd, slippa göra ett hederligt dagsverke driver oundvikligen en människa in i ett fördärv. Att inte ha ett syfte, en uppgift eller ett mål är bara roligt en liten stund. Sedan kommer ångesten krypande.

3. Alla skattebetalare som betalar kalaset. Gruppen jag själv tillhör. Det är inte så farligt, vi klarar oss. Men lite surt känns det allt.

Nåväl, fyller denna stora grupp av människor någon funktion? Tja, de kan ju t.ex. användas som väljare när det var fjärde år gäller att avgöra om det här festliga experimentet med en nation ska fortsätta. Om ni förstår vad jag menar. Sånt här får man ju egentligen inte säga men jag är rätt konspiratoriskt lagd.

I klartext: vår regering har, antingen med berått mod eller av ren slentrian, skyfflat in en försvarlig del av befolkningen i en försörjning som sagda befolkningsdel lättast behåller om sittande regering sitter kvar.

Människan är ett märkligt djur. Vi är av naturen slöa, men samtidigt mår vi bättre av att utföra ett ordentligt dagsverke än att inte göra något alls. Vi mår bättre av att äta bra mat men ändå äter vi skräp. Vi mår bättre av att motionera men ändå tar vi bilen när vi kan cykla eller gå. Att då, som Göran den Fete har gjort, göra det enkelt att trygga en (tämligen kass) försörjning genom sjukskrivning/förtidspension är ju nästan lika illa som att mata en hund med choklad; de tycker att det är jättegott men kan mycket väl dö av det.