TT: "Världens hungriga blir fler för varje år". Verkligen?

I dagens "Extra Östergötland" (ej online) hittade jag ett TT-telegram som redaktören rubricerat "Världens hungriga blir fler för varje år". Dylika rubriker berör inte speciellt eftersom vi uppfattar det som att vi alltid ser och hör sådant. Därför, tror jag, går många i vårt land runt med en uppfattning om att svält och fattigdom breder ut sig.

Denna artikel är VINKLAD och rubriken är DIREKT VILSELEDANDE!

I telegrammet citeras Jacques Diouf, generaldirektör för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO: "... den undernärda befolkningen i utvecklingsländerna (har) bara minskat med tre miljoner, från 823 till 820 miljoner."

Där har vi det första, rubriken är direkt felaktig. Världens hungriga blir inte fler, utan färre. Kanske bara med 0,36% i absoluta tal, men icke desto mindre går siffran nedåt, INTE uppåt.

Detta är dock inte den mest flagranta vinklingen. Den består i att jämförelsen gjorts som om vi var lika många människor på jorden, totalt sett, 1990 som 2006. Det är vi inte.

1990 var vi, enligt wikipedia, 5 263 593 000 människor på jorden. Av dessa led 823 000 000 av hunger, alltså cirka 15,6%. Idag är vi, enligt http://www.ibiblio.org/lunarbin/worldpop, ungefär 6 660 660 000 människor på jorden. Av dessa lider alltså 820 000 000 av hunger vilket ger 12,3%!

Andelen av världens befolkning som lider av hunger har alltså sjunkit med 3,3 procentenheter i relativa tal men OCKSÅ i absoluta tal, och tidningarna skriver rubriker som säger att andelen som lider av hunger ÖKAR!?

Varför?

Varifrån kommer denna vilja att inympa katastroftänkande hos oss? Min egen personliga tes är att en befolkning som hela tiden möts av budskapet att saker och ting går åt pepparn, blir rädda och accepterar inskränkt frihet eftersom de otäcka hoten måste bemötas.

Därför är det så viktigt att säga emot när man ser sådana här falska katastroflarm.

Men berätta då hur det är egentligen...?

Man ska förvisso inte tro på vad som skrivs i kvällspressen sådär utan vidare. Men lite skoj ska man ju ha på en söndagkväll, och i dagens aftonbladet.se hittar vi följande:

"Regeringen signalerar att man inte behöver vara med i facket om man inte vill."
- Lars Frisk, ordförande, Fackförbundet ST, Luleå Tekniska Universitet

(Länk)
Då ställer ju sig vän av ordning följande fråga; vad signalerar då facket? Att man ska vara medlem i facket trots att man INTE vill?

För övrigt verkar fackförbunden i Sverige nu fatta vad som hände i mitten av September, och jag hoppas innerligt att detta leder till fler upplägg som jag kan smasha ned lika lätt som ovanstående! :)

Nu börjar nödslakten

Enligt SvD förlorar "Centrum Mot Rasism" (CMR) sitt statliga stöd idag. Inte en dag för tidigt. Främlingsfientlighet har aldrig, kommer aldrig, att framgångsrikt bekämpas med statliga propagandakampanjer och att stoppa en glassfabrikant från att sälja en glass som heter "Nogger Black".

Förhoppningsvis läggs skiten ned.

Det är min fasta övertygelse att främlingsfientlighet bekämpas i fikarummet. Och nu får ni försöka se "fikarummet" som en metafor för något större. Överallt där individer med olika bakgrund frivilligt kommer samman för att gemensamt utföra något som man alla har intresse i, där bekämpas främlingsfientlighet därför att där försvinner rädslan för det okända som främlingsfientlighet är ett uttryck för.

Det vill säga, ingen kommer automatiskt att älska alla finnar, araber, negrer, svenskar, danskar eller marsianer för att man jobbar ihop med dem. Men det som händer, när man lär känna varandra, är att man kan tycka bra om varandra ELLER illa om varandra för karaktärsdrag som faktiskt finns på riktigt, hos individer som existerar. Inte påhittad ondska hos en ansiktslös folkgrupp. För det är det ansiktslösa kollektivet av otäcka invandrare som vi vet väldigt lite om som gör att det vi kallar främlingsfientlighet gror.

Ytterligare ett exempel på att det är en dålig idé att klumpa ihop folk i kollektiv istället för att se till individer.