När jag kollar i Google Analytics så ser jag att många hittar till Kvarnstenen genom att google på orden "reklam på bilen". Det beror på att jag bloggade om det en gång här och en gång här.
Då och då kollar jag upp hur den här "marknaden" ser ut. I korthet; om du inte kör en fräck Smart och bor i Stockholms innerstad och har bilen parkerad mitt på Sergels torg varje dag 9-16, då har du ingen chans att få pengar för att använda din bil som reklampelare. Tyvärr.
Men jag har faktiskt reklam på mitt andra fordon, min skoter! På den står det "dinscooter.se" som är butiken där jag köpte den. Det får jag inte betalt för. Egentligen borde jag ta bort det, men dinscooter.se vet ju naturligtvis att det är för jobbigt och att jag inte kommer att göra det.
2007-12-06
2007-12-05
Pensionsspara trots att inkomsten är under "brytgränsen"? ARTIKELN UPPDATERAD!
---***---
Den här artikeln är inte med sanningen överensstämmande! Nu har jag excellat siffrorna fram och tillbaka och bollat med en bekant, jag har ju för tusan fel! Eftersom det existerar kapitalförsäkringar så blir effekten av det räntefria lånet noll och intet i jämförelse med en KF! Detta har påpekats i kommentarerna.
(Som tur är skiljer sig alltså avkastningsskatten så mycket att man tjänar på en IPS *ändå*, så min slutsats förblir densamma; det lönar sig att IPS-spara trots att man tjänar under den statliga skattegränsen! Jag har ett halvt rätt men det är ändå förbannat pinsamt. Nåja, jag hoppas att den här rättelsen återställer lite av förtroendet.)
---***---
I kvällspressens ekonomibilagor (och även i lite mer välskrivna publikationer, som till exempel Privata Affärer) hittar vi ofta följande resonemang:
Om din inkomst ligger övre brytgränsen för statlig skatt kan du tjäna pengar på att sätta in pengar i ett skattegynnat pensionssparande, till exempel IPS eller traditionell pensionsförsäkring, förutsatt att du kommer att ha en inkomst UNDER brytgränsen när du sedemera plockar ut pengarna. Det betyder att du INTE ska pensionsspara om du tjänar under den statliga brytgränsen, för då gör du ingen vinst.
Här är ett exempel på en sådan artikel.
Detta, menar jag, är ren rappakalja.
Jag förstår inte hur "ekonomer" kan vara så okunniga. Den stora vinsten ligger naturligtvis inte i att betala lite mindre skatt, den stora vinsten ligger i att du får vänta med att betala in din skatt i väldigt många år! En person som är 25 år gammal och pensionssparar maximala beloppet (vilket är 12000:-/år från och med nästa år) får sin skatt sänkt med ungefär 30% av det, det vill säga 3600:-. Han kanske får betala dessa 3600:- (eller till och med lite mer) när han går i pension, med vad har hänt med pengarna under 30 års tid??
En enkel uträkning ger vid handen att med 10% avkastning och 30 år så har han, tack vare detta räntefria lån från staten, fått ihop 62817:-! (Obs, avkastningsskatt ej inräknad.)
I korthet; att pensionsspara är att få ett räntefritt lån från staten. Det är DET som är den stora vinsten med pensionssparande, inte att hamna över eller under någon fjantig brytgräns.
Det är MYCKET märkligt att denna aspekt aldrig lyfts fram bland de etablerade publikationerna. Men nu vet ni det, kära Kvarnstenenläsare, och kan därmed vara lite slugare än folk i allmänhet på ännu en punkt.
Den här artikeln är inte med sanningen överensstämmande! Nu har jag excellat siffrorna fram och tillbaka och bollat med en bekant, jag har ju för tusan fel! Eftersom det existerar kapitalförsäkringar så blir effekten av det räntefria lånet noll och intet i jämförelse med en KF! Detta har påpekats i kommentarerna.
(Som tur är skiljer sig alltså avkastningsskatten så mycket att man tjänar på en IPS *ändå*, så min slutsats förblir densamma; det lönar sig att IPS-spara trots att man tjänar under den statliga skattegränsen! Jag har ett halvt rätt men det är ändå förbannat pinsamt. Nåja, jag hoppas att den här rättelsen återställer lite av förtroendet.)
---***---
I kvällspressens ekonomibilagor (och även i lite mer välskrivna publikationer, som till exempel Privata Affärer) hittar vi ofta följande resonemang:
Om din inkomst ligger övre brytgränsen för statlig skatt kan du tjäna pengar på att sätta in pengar i ett skattegynnat pensionssparande, till exempel IPS eller traditionell pensionsförsäkring, förutsatt att du kommer att ha en inkomst UNDER brytgränsen när du sedemera plockar ut pengarna. Det betyder att du INTE ska pensionsspara om du tjänar under den statliga brytgränsen, för då gör du ingen vinst.
Här är ett exempel på en sådan artikel.
Detta, menar jag, är ren rappakalja.
Jag förstår inte hur "ekonomer" kan vara så okunniga. Den stora vinsten ligger naturligtvis inte i att betala lite mindre skatt, den stora vinsten ligger i att du får vänta med att betala in din skatt i väldigt många år! En person som är 25 år gammal och pensionssparar maximala beloppet (vilket är 12000:-/år från och med nästa år) får sin skatt sänkt med ungefär 30% av det, det vill säga 3600:-. Han kanske får betala dessa 3600:- (eller till och med lite mer) när han går i pension, med vad har hänt med pengarna under 30 års tid??
En enkel uträkning ger vid handen att med 10% avkastning och 30 år så har han, tack vare detta räntefria lån från staten, fått ihop 62817:-! (Obs, avkastningsskatt ej inräknad.)
I korthet; att pensionsspara är att få ett räntefritt lån från staten. Det är DET som är den stora vinsten med pensionssparande, inte att hamna över eller under någon fjantig brytgräns.
Det är MYCKET märkligt att denna aspekt aldrig lyfts fram bland de etablerade publikationerna. Men nu vet ni det, kära Kvarnstenenläsare, och kan därmed vara lite slugare än folk i allmänhet på ännu en punkt.
2007-12-04
Kvarnstenens smågodis
Jag läser ohälsosamt mycket bloggar. Därför tänkte jag försöka göra det till en vana att dela med mig av små guldkorn som jag hittar. På oregelbunden basis publiceras därför det som jag vill kalla Kvarnstenens smågodis.
Innehållet kommer förmodligen att vara i huvudsak engelskspråkiga bloggar. Anledningen är att utbudet där är mycket större än det svenska.
Thoughts on time Tankar kring hur det är, eller borde vara, att plocka bort beroendet mellan tid och pengar. Vad är sparsamhet? Och det uppenbara; tid är det värdefullaste vi har, slösa inte bort den. (@ Personal Finance and Wealth by the Penny)
Köphysterins högtid är här igen Vi köper förmodligen för mycket julklappar åt varandra, och det verkar vinnas en tendens att många finanserierar köpandet med dyra lån. (@ Diversifierad)
What Color Is Your Parachute? How to Hunt for a Job En bokklubb-serie som läser "What Color Is Your Parachute", om yrkeskarriär. Trent, som skriver "The Simple Dollar", läser väldigt mycket böcker och de han väljer ut för sina bokklubbar brukar innehålla intressanta idéer. (@ The Simple Dollar)
Innehållet kommer förmodligen att vara i huvudsak engelskspråkiga bloggar. Anledningen är att utbudet där är mycket större än det svenska.
Thoughts on time Tankar kring hur det är, eller borde vara, att plocka bort beroendet mellan tid och pengar. Vad är sparsamhet? Och det uppenbara; tid är det värdefullaste vi har, slösa inte bort den. (@ Personal Finance and Wealth by the Penny)
Köphysterins högtid är här igen Vi köper förmodligen för mycket julklappar åt varandra, och det verkar vinnas en tendens att många finanserierar köpandet med dyra lån. (@ Diversifierad)
What Color Is Your Parachute? How to Hunt for a Job En bokklubb-serie som läser "What Color Is Your Parachute", om yrkeskarriär. Trent, som skriver "The Simple Dollar", läser väldigt mycket böcker och de han väljer ut för sina bokklubbar brukar innehålla intressanta idéer. (@ The Simple Dollar)
2007-12-03
Vad vill du göra?
Det har blivit väldigt populärt med "snålbloggar" det senaste året. Vi har bloggar som till exempel Miljonär innan 30, Finanskvinnan och Hur jag blev rik. Den gemensamma nämnaren för dessa bloggar är att de fokuserar mycket hårt på att samla en hyfsad förmögenhet, främst genom att helt enkelt spara en ganska stor del av sin lön och köpa andelar i fonder.
Jag tycker att det är väldigt roligt att följa dessa bloggar.
Frågan som man emellertid ställer sig, gäller vad dessa personer ska göra när de känner att de nått sitt mål. Det är inte alldeles enkelt, även om man kanske till en börjar tror det.
Att förhålla sig till pengar är faktiskt absolut enklast då man inte har några. Det råder rätt och slätt ständig pengabrist och man har ingan problem att spendera varje krona som kommer in på (ibland huvudlös) konsumtion.
Att förhålla sig till pengar då man byggt upp en liten personlig förmögenhet är klurigt på ett annat sätt. (Jag är inte dum, jag inser förstås att det är bättre att ha pengar så att man klarar sig än att inte ha det.)
I ärlighetens namn rör vi oss här snarare inom psykologi än ekonomi. Vad är det för mekanismer som styr oss när vi lämnar tillståndet "ständig pengabrist" bakom oss?
För att rota lite i detta har jag beställt "Your Money Or Your Life" från Amazon.
En amerikansk snålbloggare har genomfört en bokklubb på sin blogg med denna bok. Han läste ett kapitel i veckan och bloggade om sina tankar kring just det kapitlet, varpå läsarna av bloggen inbjöds att delta i bokklubben genom att diskutera kapitlet i kommentarerna.
Här finns den bokklubben.
Jag kanske återkommer när jag läst boken själv. Idén med bokklubb i bloggform var kreativt, jag kanske provar det själv någon gång.
Jag tycker att det är väldigt roligt att följa dessa bloggar.
Frågan som man emellertid ställer sig, gäller vad dessa personer ska göra när de känner att de nått sitt mål. Det är inte alldeles enkelt, även om man kanske till en börjar tror det.
Att förhålla sig till pengar är faktiskt absolut enklast då man inte har några. Det råder rätt och slätt ständig pengabrist och man har ingan problem att spendera varje krona som kommer in på (ibland huvudlös) konsumtion.
Att förhålla sig till pengar då man byggt upp en liten personlig förmögenhet är klurigt på ett annat sätt. (Jag är inte dum, jag inser förstås att det är bättre att ha pengar så att man klarar sig än att inte ha det.)
I ärlighetens namn rör vi oss här snarare inom psykologi än ekonomi. Vad är det för mekanismer som styr oss när vi lämnar tillståndet "ständig pengabrist" bakom oss?
För att rota lite i detta har jag beställt "Your Money Or Your Life" från Amazon.
En amerikansk snålbloggare har genomfört en bokklubb på sin blogg med denna bok. Han läste ett kapitel i veckan och bloggade om sina tankar kring just det kapitlet, varpå läsarna av bloggen inbjöds att delta i bokklubben genom att diskutera kapitlet i kommentarerna.
Här finns den bokklubben.
Jag kanske återkommer när jag läst boken själv. Idén med bokklubb i bloggform var kreativt, jag kanske provar det själv någon gång.
2007-11-29
Gör egna pengar
(Det här är en lång text, men snälla, läs hela. Jag jobbade flera timmar med den!)
Visste du att det räcker med två personer som litar på varandra för att göra egna pengar? Inte låtsaspengar, inte monopolpengar, utan riktiga kontanter.
Om Olle och Pelle känner varandra väl, så väl att Olle kan låna ut 50 svenska kronor till Pelle, då kan Olle och Pelle göra egna pengar. Det är mycket enkelt, Pelle tar ett papper och skriver "Pelle är skyldig innehavaren av detta papper 50 svenska kronor. Om man ger den här lappen till Pelle, så måste Pelle lämna 50 svenska kronor i utbyte.".
Så, färdigt! Har Olle och Pelle gjort sig skyldiga till falskmynteri? Nej! Olle och Pelle har nämligen inte skapat svenska kronor, de har skapat en egen valuta som i utgångsläget har en växelkurs mot svenska kronan på 1:1. Man får en svensk krona för en... ska vi kalla det "pellepeng"?
Låter det barnsligt? Ja, lite barnsligt är det. Du hade säkert väntat dig att man skulle kunna göra svenska kronor. (Eller euro, eller amerikanska dollar eller någon annan redan existerande valuta.) Så var det alltså inte.
Men är då inte "pellepengar" riktiga pengar? Jo! De är precis lika riktiga som svenska kronor! Men pellepengar accepteras förmodligen inte som betalningsmedel av några andra än Pelles absolut mest förtrogna släktingar och vänner, förutsatt att Pelle är en pålitigt person som inte smiter från sina skulder. Om Pelle är en slarver accepteras pellepengar förmodligen inte av någon alls.
Om Olle, som innehar 50 pellepengar, inte vill växla sina pellepengar till svenska kronor, utan vill använda valutan till att betala med, vad händer då? Antag att Olle vill köpa en smurfsamling för 50 svenska kronor av Yngve. Yngve känner inte Pelle och tänker då rakt inte acceptera en skuldsedel från Pelle som betalning, no way! Men faktum är att Yngve känner Rolf, och Yngve kan tänka sig att acceptera en skuldsedel till Rolf som betalning för sin smurfsamling.
Här kommer det kluriga! Vi har nämligen sådan tur att Rolf känner Pelle! Rolf har sådant förtroende för Pelle att han litar på att Pelle kommer att stå för sin skuldsedel på 50 svenska kronor. Därför tar Rolf på sig att agera mellanhand för Olle och Yngve. Olle ger sin pellepengarskuldsedel på 50 svenska kronor till Rolf, och Rolf skriver i sin tur ut en skuldsedel till Yngve, på 50 svenska kronor.
Rolfs transaktioner tar ut varandra helt, han har fått en fordran på 50 svenska kronor och en skuld på 50 svenska kronor. Yngve har fått en fordran på 50 svenska kronor och Olle har blivit av med en fordran på 50 kronor. (Men Olle har fått en smurfsamling!)
Det behöver inte vara en enda person som står mellan betalare och mottagare, det vara hur många som helst, så länge varje person i kedjan har ett förtroende för sina kontakter om minst 50 kronor.
En betalning är en fråga om att hitta en länk mellan betalare och mottagare, där varje länk i kedjan har ett förtroende för de andra som uppgår till minst så mycket som betalning rör sig om. Svenska staten är en sådan länk, när den trycker pengar. Banker är en länk som många använder sig av. Att föra över pengar till någon annans bankkonto är att överföra en skuld. Banken är skyldig dig det antal kronor och ören som du har insatt på ditt konto. Om du för över skulden 100:- till någon annan, så minskar din fordran på banken och den andra personens fordra ökar. Det kan vara olika banker, och i så fall måste bankerna sinsemellan ändra skuldförhållandet mellan sig. På precis samma sätt som Rolf i exemplet ovan.
Nåväl, om du känner att denna text hittils har varit gammal skåpmat och ett kvasiintellektuellt dravel, så håll i dig!
En betalning är en fråga om att hitta en förtroendeväg från betalare till mottagare bestående av personer eller institutioner, så att man kan flytta skuldsedlar på rätt sätt. Ett datornätverk är en fråga om att hitta en väg från sändare till mottagare så att man kan flytta information på rätt sätt. (Annars hade man inte kunnat surfa till Kvarnstenen och läsa det här.)
(Detta kallas på datorspråk för "routing", men det behöver vi inte bry oss om här.)
Finns det då någon klurig datasnubbe någonstans som försökt skriva ett skuldflyttarprogram, på samma sätt som de kluriga datasnubbarna skrev ett informationsflyttarprogram på 60-talet som blev dagens Internet?
Men självklart! Mina damer och herrar, skåda RIPPLE!
Ripple är ett datorprogram som flyttar skuldsedlar, pellepengar, helt automatiskt.
Jag ska redan nu säga att Ripple dessvärre ännu så länge inte är praktiskt användbart, och kanske aldrig kommer att bli det, men själva idén är så... vågar jag säga "sinnesutvidgande"?, att jag har anmält mig.
Förutsatt att en väg av förtroende mellan betalare och mottagare existerar, så kommer Ripple att hitta den. Det är egentligen hela funktionen hos Ripple. För att Ripple ska kunna hitta en sådan förtroendeväg, måste man själv anteckna sig för vilka personer man litar på och hur stora fordringar man kan tänka sig att ha på dem. Med andra ord, hur stora krediter (lån) man kan ställa ut till vederbörande. När tillräckligt många personer har tillräckligt många kontakter med godkända, men ännu ej utnyttjade, krediter, kommer Ripple att kunna användas för handel på precis samma sätt som vanliga valutor utnyttjas för handel idag. Idag kan bara stater och banker skapa pengar som är allmänt accepterade. Med system som Ripple kan ALLA skapa pengar som är (mer eller mindre) allmänt accepterade.
Krediter är pengar! Skulder är betalningsmedel! Varför låta banker och stater fortsätta ha ensamrätt på att kontrollera pengarna när tekniken finns som gör det möjligt för vem som helst att göra det?
Visste du att det räcker med två personer som litar på varandra för att göra egna pengar? Inte låtsaspengar, inte monopolpengar, utan riktiga kontanter.Om Olle och Pelle känner varandra väl, så väl att Olle kan låna ut 50 svenska kronor till Pelle, då kan Olle och Pelle göra egna pengar. Det är mycket enkelt, Pelle tar ett papper och skriver "Pelle är skyldig innehavaren av detta papper 50 svenska kronor. Om man ger den här lappen till Pelle, så måste Pelle lämna 50 svenska kronor i utbyte.".
Så, färdigt! Har Olle och Pelle gjort sig skyldiga till falskmynteri? Nej! Olle och Pelle har nämligen inte skapat svenska kronor, de har skapat en egen valuta som i utgångsläget har en växelkurs mot svenska kronan på 1:1. Man får en svensk krona för en... ska vi kalla det "pellepeng"?
Låter det barnsligt? Ja, lite barnsligt är det. Du hade säkert väntat dig att man skulle kunna göra svenska kronor. (Eller euro, eller amerikanska dollar eller någon annan redan existerande valuta.) Så var det alltså inte.
Men är då inte "pellepengar" riktiga pengar? Jo! De är precis lika riktiga som svenska kronor! Men pellepengar accepteras förmodligen inte som betalningsmedel av några andra än Pelles absolut mest förtrogna släktingar och vänner, förutsatt att Pelle är en pålitigt person som inte smiter från sina skulder. Om Pelle är en slarver accepteras pellepengar förmodligen inte av någon alls.
Om Olle, som innehar 50 pellepengar, inte vill växla sina pellepengar till svenska kronor, utan vill använda valutan till att betala med, vad händer då? Antag att Olle vill köpa en smurfsamling för 50 svenska kronor av Yngve. Yngve känner inte Pelle och tänker då rakt inte acceptera en skuldsedel från Pelle som betalning, no way! Men faktum är att Yngve känner Rolf, och Yngve kan tänka sig att acceptera en skuldsedel till Rolf som betalning för sin smurfsamling.
Här kommer det kluriga! Vi har nämligen sådan tur att Rolf känner Pelle! Rolf har sådant förtroende för Pelle att han litar på att Pelle kommer att stå för sin skuldsedel på 50 svenska kronor. Därför tar Rolf på sig att agera mellanhand för Olle och Yngve. Olle ger sin pellepengarskuldsedel på 50 svenska kronor till Rolf, och Rolf skriver i sin tur ut en skuldsedel till Yngve, på 50 svenska kronor.
Rolfs transaktioner tar ut varandra helt, han har fått en fordran på 50 svenska kronor och en skuld på 50 svenska kronor. Yngve har fått en fordran på 50 svenska kronor och Olle har blivit av med en fordran på 50 kronor. (Men Olle har fått en smurfsamling!)
Det behöver inte vara en enda person som står mellan betalare och mottagare, det vara hur många som helst, så länge varje person i kedjan har ett förtroende för sina kontakter om minst 50 kronor.
En betalning är en fråga om att hitta en länk mellan betalare och mottagare, där varje länk i kedjan har ett förtroende för de andra som uppgår till minst så mycket som betalning rör sig om. Svenska staten är en sådan länk, när den trycker pengar. Banker är en länk som många använder sig av. Att föra över pengar till någon annans bankkonto är att överföra en skuld. Banken är skyldig dig det antal kronor och ören som du har insatt på ditt konto. Om du för över skulden 100:- till någon annan, så minskar din fordran på banken och den andra personens fordra ökar. Det kan vara olika banker, och i så fall måste bankerna sinsemellan ändra skuldförhållandet mellan sig. På precis samma sätt som Rolf i exemplet ovan.
Nåväl, om du känner att denna text hittils har varit gammal skåpmat och ett kvasiintellektuellt dravel, så håll i dig!
En betalning är en fråga om att hitta en förtroendeväg från betalare till mottagare bestående av personer eller institutioner, så att man kan flytta skuldsedlar på rätt sätt. Ett datornätverk är en fråga om att hitta en väg från sändare till mottagare så att man kan flytta information på rätt sätt. (Annars hade man inte kunnat surfa till Kvarnstenen och läsa det här.)
(Detta kallas på datorspråk för "routing", men det behöver vi inte bry oss om här.)
Finns det då någon klurig datasnubbe någonstans som försökt skriva ett skuldflyttarprogram, på samma sätt som de kluriga datasnubbarna skrev ett informationsflyttarprogram på 60-talet som blev dagens Internet?
Men självklart! Mina damer och herrar, skåda RIPPLE!
Ripple är ett datorprogram som flyttar skuldsedlar, pellepengar, helt automatiskt.Jag ska redan nu säga att Ripple dessvärre ännu så länge inte är praktiskt användbart, och kanske aldrig kommer att bli det, men själva idén är så... vågar jag säga "sinnesutvidgande"?, att jag har anmält mig.
Förutsatt att en väg av förtroende mellan betalare och mottagare existerar, så kommer Ripple att hitta den. Det är egentligen hela funktionen hos Ripple. För att Ripple ska kunna hitta en sådan förtroendeväg, måste man själv anteckna sig för vilka personer man litar på och hur stora fordringar man kan tänka sig att ha på dem. Med andra ord, hur stora krediter (lån) man kan ställa ut till vederbörande. När tillräckligt många personer har tillräckligt många kontakter med godkända, men ännu ej utnyttjade, krediter, kommer Ripple att kunna användas för handel på precis samma sätt som vanliga valutor utnyttjas för handel idag. Idag kan bara stater och banker skapa pengar som är allmänt accepterade. Med system som Ripple kan ALLA skapa pengar som är (mer eller mindre) allmänt accepterade.
Krediter är pengar! Skulder är betalningsmedel! Varför låta banker och stater fortsätta ha ensamrätt på att kontrollera pengarna när tekniken finns som gör det möjligt för vem som helst att göra det?
2007-11-13
Lateralt tänkande
Fort! Du ska anordna en tennisturnering. Turneringen är en utslagsturnering. Det vill säga, spelarna möts i singelmatcher där segraren går vidare och förloraren åker ut. 128 spelare deltar i turneringen. Hur många matcher kommer det att spelas innan turneringen är slut? Du har fem sekunder på dig att räkna ut svaret.
Klurigt? Det där är mitt favoritexempel på "lateralt tänkande". Svaret är 127 matcher, vilket lätt inses när man kommer på att för att endast en spelare ska återstå (vinna finalen) så måste 127 spelare någon gång slås ut. En match per utslagen spelare, dvs 127 matcher.
Här kommer ett lite festligare exempel på lateralt tänkande, i ekonomiska termer.
Mångmiljonärens lån
En mycket rik person, låt oss kalla honom Nisse, kliver in på en bank i centrala Stockholm. Nisse är god för många miljoner, men det känner inte banken till. Nisse tar en vanlig kölapp och väntar på att få tala med en lånehandläggare. När det är Nisses tur i kön, slår han sig ned vid handläggarens skrivbord och förklarar att han behöver låna 30.000 kronor. Han ska företa sig en resa till Göteborg under en månads tid och behöver lite pengar att röra sig med. Naturligtvis ber handläggaren om någon form av säkerhet för lånet.
Nisse pekar då ut på gatan, där det står en Ferrari i miljonklassen. Nisse lägger upp registreringsbevis och nycklar på bordet. Handläggaren kollar upp så att allt stämmer, vilket det gör. Bilen är Nisses.
Skulle banken neka ett lån på 30.000 mot en bil värd över en miljon? Självklart inte! Nisse får sina pengar och handläggaren tar bilnycklarna och kör ner bilen i bankens underjordiska garage. Handläggaren försäkrar dessförinnan Nisse att bilen kommer att vara i säkert förvar.
Nisse tar sina pengar, kliver ut från banken och går tvärsöver gatan till centralstationen, där han tar tåget till Göteborg.
En månad senare, när Nisse kommer tillbaka till Stockholm, kliver han in på banken igen, och langar upp de 30.000 kronorna plus ränta på 100:-. Nisse ber att få bilen framkörd till bankens huvudentré.
Då säger handläggaren, leende; "Vi här på banken är mycket måna om att ge våra kunder förstklassig service, och därför genomförde vi en rutinmässig bakgrundskontroll på dig efter att du var här senast. Du är en av Sveriges rikaste privatpersoner, god för många miljoner. Hur kan det komma sig att du behövde låna 30.000?"
Nisse svarar: "Kan du säga mig var annars i centrala Stockholm jag hade kunnat parkera en miljon-Ferrari för 100: - och få tillbaka den i perfekt skick en månad senare?" Därefter ler Nisse, plockar upp bilnycklarna och kliver ut genom dörren.
Klurigt? Det där är mitt favoritexempel på "lateralt tänkande". Svaret är 127 matcher, vilket lätt inses när man kommer på att för att endast en spelare ska återstå (vinna finalen) så måste 127 spelare någon gång slås ut. En match per utslagen spelare, dvs 127 matcher.
Här kommer ett lite festligare exempel på lateralt tänkande, i ekonomiska termer.
Mångmiljonärens lån
En mycket rik person, låt oss kalla honom Nisse, kliver in på en bank i centrala Stockholm. Nisse är god för många miljoner, men det känner inte banken till. Nisse tar en vanlig kölapp och väntar på att få tala med en lånehandläggare. När det är Nisses tur i kön, slår han sig ned vid handläggarens skrivbord och förklarar att han behöver låna 30.000 kronor. Han ska företa sig en resa till Göteborg under en månads tid och behöver lite pengar att röra sig med. Naturligtvis ber handläggaren om någon form av säkerhet för lånet.
Nisse pekar då ut på gatan, där det står en Ferrari i miljonklassen. Nisse lägger upp registreringsbevis och nycklar på bordet. Handläggaren kollar upp så att allt stämmer, vilket det gör. Bilen är Nisses.
Skulle banken neka ett lån på 30.000 mot en bil värd över en miljon? Självklart inte! Nisse får sina pengar och handläggaren tar bilnycklarna och kör ner bilen i bankens underjordiska garage. Handläggaren försäkrar dessförinnan Nisse att bilen kommer att vara i säkert förvar.
Nisse tar sina pengar, kliver ut från banken och går tvärsöver gatan till centralstationen, där han tar tåget till Göteborg.
En månad senare, när Nisse kommer tillbaka till Stockholm, kliver han in på banken igen, och langar upp de 30.000 kronorna plus ränta på 100:-. Nisse ber att få bilen framkörd till bankens huvudentré.
Då säger handläggaren, leende; "Vi här på banken är mycket måna om att ge våra kunder förstklassig service, och därför genomförde vi en rutinmässig bakgrundskontroll på dig efter att du var här senast. Du är en av Sveriges rikaste privatpersoner, god för många miljoner. Hur kan det komma sig att du behövde låna 30.000?"
Nisse svarar: "Kan du säga mig var annars i centrala Stockholm jag hade kunnat parkera en miljon-Ferrari för 100: - och få tillbaka den i perfekt skick en månad senare?" Därefter ler Nisse, plockar upp bilnycklarna och kliver ut genom dörren.
2007-11-02
Sälja "ut"
Äntligen!
Varje gång jag hör uttrycket "sälja ut statliga företag" så reagerar jag. Det finns något förljuget i det. Det lilla ordet "ut" vrider betydelsen av det man säger.
Att en marknadsaktör (i det här fallet svenska staten) byter inriktning på sina kapitalplaceringar är inte så konstigt. Faktum är att det vore märkligt om så aldrig skedde, vilket var och en som investerar i aktier eller fonder känner till. Ibland händer det saker som gör att man vill flytta sina besparingar.
Av ren slöhet har jag personligen inte formulerat någon skarp skrift för att attackera det här oskicket, så nu är jag tacksam över att Catharina Grünbaum på DN har gjort det på ett alldeles föredömligt sätt!
Från artikeln:
Varje gång jag hör uttrycket "sälja ut statliga företag" så reagerar jag. Det finns något förljuget i det. Det lilla ordet "ut" vrider betydelsen av det man säger.
Att en marknadsaktör (i det här fallet svenska staten) byter inriktning på sina kapitalplaceringar är inte så konstigt. Faktum är att det vore märkligt om så aldrig skedde, vilket var och en som investerar i aktier eller fonder känner till. Ibland händer det saker som gör att man vill flytta sina besparingar.
Av ren slöhet har jag personligen inte formulerat någon skarp skrift för att attackera det här oskicket, så nu är jag tacksam över att Catharina Grünbaum på DN har gjort det på ett alldeles föredömligt sätt!
Från artikeln:
Med tillägget ut visar man att det är fråga om att göra rent hus, och det till priser under det verkliga värdet hos det som säljs. Att sälja ut är att realisera, slumpa bort, så att inget blir kvar.
2007-08-27
Lyxfällans Charlie Söderberg skriver debattartikel
De flesta har sett eller hört talas om TV-serien "Lyxfällan" på TV3, där personer med trasslig ekonomi får hjälp att ordna upp densamma. (På senare tid har viss kritik av produktionen förekommit i media, men det tänker jag inte kommentera just nu.)
Vad jag däremot vill lyfta fram är att den ena av Lyxfällans programledare, Charlie Söderberg, har en debattartikel i Aftonbladet, där han argumenterar för hur det fungerar när bankerna tjänar bra med pengar på de väl tilltagna bostadspriserna. Han säger det aldrig rakt ut men... vad sägs om att spara ihop pengar först och köpa ett hus sedan? Inte så förbaskat enkelt, visst, men inte totalt ogenomförbart!
Länk till artikeln.
Vad jag däremot vill lyfta fram är att den ena av Lyxfällans programledare, Charlie Söderberg, har en debattartikel i Aftonbladet, där han argumenterar för hur det fungerar när bankerna tjänar bra med pengar på de väl tilltagna bostadspriserna. Han säger det aldrig rakt ut men... vad sägs om att spara ihop pengar först och köpa ett hus sedan? Inte så förbaskat enkelt, visst, men inte totalt ogenomförbart!
Länk till artikeln.
2007-08-21
Privatekonomi som ämne i skolan
I dagens Corren diskuteras idén att göra privatekonomi till ett schemalagt ämne i gymnasieskolan. Det tycker jag är en utmärkt idé! Detta, samt trafikkunskap bör definitivt ingå i läroplanen. (Länk till artikeln.)
Privatekonomi är något som många idag inte förmår hantera. Se bara på SMS-lånen och vad de leder till. Kronofogdens statistik talar för sig själv.
Trafik är något som så gott som alla i det här landet vistas i dagligen, och det är dessutom det absolut farligaste de flesta av oss någonsin gör.
Att dessa ämnen inte redan NU finns på schemat är märkligt.
Privatekonomi är något som många idag inte förmår hantera. Se bara på SMS-lånen och vad de leder till. Kronofogdens statistik talar för sig själv.
Trafik är något som så gott som alla i det här landet vistas i dagligen, och det är dessutom det absolut farligaste de flesta av oss någonsin gör.
Att dessa ämnen inte redan NU finns på schemat är märkligt.
2007-08-12
GnuCash för Windows, nu i stabil version
För ett tag sedan skrev Kvarnstenen om att bokföringsprogrammet GnuCash släppts för Windows. Det var då i en beta-version, men i dagarna släpptes den stabila versionen 2.2. Om du inte provat GnuCash, så är det ett utmärkt tillfälle att göra det nu.
Programmet kan laddas ned här:
https://sourceforge.net/project/showfiles.php?group_id=192
För Windows är det filen gnucash-2.2.0-setup.exe som ska hämtas.
Programmet kan laddas ned här:
https://sourceforge.net/project/showfiles.php?group_id=192
För Windows är det filen gnucash-2.2.0-setup.exe som ska hämtas.
2007-05-25
GnuCash för Windows!
Jag har länge (sedan mitten av 2003) använt mig av programmet GnuCash för att sköta min personliga ekonomi. Många, har jag märkt, använder Excel för att bokföra sin privatekonomi. Det kanske fungerar, men jag tycker att det är som att kasta ut hela sin verktygslåda och bara behålla en skiftnyckel.
Gnucash bygger på principen om dubbel bokföring, vilket inte är någon sorts bluffteknik även om det kan låta så. Dubbel bokföring innebär att varje transaktion ska bokföras på två konton. Exemepel; du köper en kopp kaffe för tio kronor och betalar kontant med en tia ur din plånbok. Då ska du bokföra tio kronor på utgiftskontot "Fika" och tio kronor på tillgångskontot "plånbok". På så sätt bildar varje transaktion ett flöde som man kan följa. Det är en genial princip som man måste hålla koll på själv om man använder Excel, men som ett bokföringsprogram sköter automatiskt åt en.
Nåväl, tyvärr har jag inte kunnat rekommendera GnuCash till speciellt många vänner och bekanta eftersom det endast funnits tillgängligt för Linux och Mac. Så därför är det en mycket trevlig nyhet att det nu släppts för Windows. GnuCash är fri programvara ("open source") och därmed helt gratis att använda. Inget gratis-i-trettio-dagar, utan gratis för alltid. Dessutom håller programmet, enligt mig, hög kvalitet.
Här kan man ladda ner installationsfilen.
Programmet är ännu i beta-test, så testa det och prova om det är något för dig, men använd det inte för "skarpt" bruk innan det kommit en stabil version.
2007-03-03
Puh-raise the load!
Jag har precis tittat på "Jesus Camp" på SVT. Det handlar om bland annat Ted Haggard och andra kristna. Barnpredikanter, hjärntvättade i Haggards sommarläger. Att otrogenhet ska bestraffas med döden. Såna grejer.
I en predikan i TV-serien får vi höra följande: "The most religious country in the world is India. The least religious country is Sweden!"
Ahhhhh... vilken känsla! Vad ska jag säga? Världens bästa hockeylag, världens godaste jordgubbar, Henke Larsson, och vi är ateismens högborg i världen. Det är ju ljuvligt. Jag tror att jag ska gå ut och pussa marken.
I övrigt vill jag rekommendera följande bok i ämnet:
"The God Delusion" av Richard Dawkins. En klok person, en klok bok.
I en predikan i TV-serien får vi höra följande: "The most religious country in the world is India. The least religious country is Sweden!"
Ahhhhh... vilken känsla! Vad ska jag säga? Världens bästa hockeylag, världens godaste jordgubbar, Henke Larsson, och vi är ateismens högborg i världen. Det är ju ljuvligt. Jag tror att jag ska gå ut och pussa marken.
I övrigt vill jag rekommendera följande bok i ämnet:
"The God Delusion" av Richard Dawkins. En klok person, en klok bok.
2007-02-19
Att bli ekonomiskt oberoende
Att vara sparsam och investera delar av sin inkomst är en god idé, det leder så småningom till att man blir ekonomiskt oberoende. Jag har hittat en rad bloggar som dokumenterar denna strävan. Här är de:
Miljonär innan 30
Min första miljard
Att bli rik
Hur jag blev rik
Miljonär inom 15 år
Snåljåpens väg till rikedom
Tom Peng Pung
Ovanstående bloggar erbjuder ganska festlig läsning, och rekommenderas.
Många ställer sig frågan; vad ska du med alla pengar till? Det verkar finnas något starkt provocerande i en uttalad strävan att bygga upp en privat förmögenhet genom sparsamhet. Dessbättre är det numera väldigt enkelt att svara på frågan om vad man ska använda sin miljon till, se själva:
Miljonär innan 30
Min första miljard
Att bli rik
Hur jag blev rik
Miljonär inom 15 år
Snåljåpens väg till rikedom
Tom Peng Pung
Ovanstående bloggar erbjuder ganska festlig läsning, och rekommenderas.
Många ställer sig frågan; vad ska du med alla pengar till? Det verkar finnas något starkt provocerande i en uttalad strävan att bygga upp en privat förmögenhet genom sparsamhet. Dessbättre är det numera väldigt enkelt att svara på frågan om vad man ska använda sin miljon till, se själva:
2006-11-10
Intelligent Design i Linköping
Den 31:a oktober 2006 hölls en föreläsning om Intelligent Design på Linköpings Universitet. Det var inte Linköpings Universitet som anordnade föreläsningen, det var en kristen studentförening med 25 medlemmar som lånade en av universitets lokaler, samt bjöd in föreläsaren Krister Renard från Livets Ords gymnasieskola.
Det blev en del käbbel, milt uttryckt.
Men det är och förblir Darwin som gäller i klassrummet!
Jag tänkte bara som hastigast kommentera föreläsningen, eftersom jag var där och lyssnade: maken till undermålig sörja har jag sällan lyssnat till!
För det första pratade Renard inte om ID mer än kanske de sista 5-10 minuterna av den 2 timmar långa föreläsningen. Mesta tiden gick åt till att prata om vetenskapsteori, alltså vad vetenskap är och inte är. Därefter berättade Renard om ett antal nobelpristagare som på äldre dagar kläckt ur sig något i stil med att "så fantastiskt som världen är, undrar man ju om det kanske inte fanns en tanke med den".
Därefter berättade han att ID helt fromt frågar som om det kanske... tja, finns en tanke med allt?
Blablabla, skulle jag vilja sammanfatta det här. Renards föreläsning var helt tandlös, det fanns inget att argumentera med helt enkelt eftersom han inte sade något som inte redan var allmänt accepterat. Och då kan man ju förstås fundera över varför det inte kom mera? Det finns två alternativ;
1. Det finns inte mera. ID är tunnt som vatten, eller...
2. Det som finns är så inibänken kontroversiellt att det inte går att berätta om det offentligt, för då blir man utskrattad.
Bägge alternativen är egentligen lika illa, och jag kan inte annat än att säga att ID i bästa fall är helt vanlig religion och i sämsta fall helt vanlig rappakalja.
Det blev en del käbbel, milt uttryckt.
Men det är och förblir Darwin som gäller i klassrummet!
Jag tänkte bara som hastigast kommentera föreläsningen, eftersom jag var där och lyssnade: maken till undermålig sörja har jag sällan lyssnat till!
För det första pratade Renard inte om ID mer än kanske de sista 5-10 minuterna av den 2 timmar långa föreläsningen. Mesta tiden gick åt till att prata om vetenskapsteori, alltså vad vetenskap är och inte är. Därefter berättade Renard om ett antal nobelpristagare som på äldre dagar kläckt ur sig något i stil med att "så fantastiskt som världen är, undrar man ju om det kanske inte fanns en tanke med den".
Därefter berättade han att ID helt fromt frågar som om det kanske... tja, finns en tanke med allt?
Blablabla, skulle jag vilja sammanfatta det här. Renards föreläsning var helt tandlös, det fanns inget att argumentera med helt enkelt eftersom han inte sade något som inte redan var allmänt accepterat. Och då kan man ju förstås fundera över varför det inte kom mera? Det finns två alternativ;
1. Det finns inte mera. ID är tunnt som vatten, eller...
2. Det som finns är så inibänken kontroversiellt att det inte går att berätta om det offentligt, för då blir man utskrattad.
Bägge alternativen är egentligen lika illa, och jag kan inte annat än att säga att ID i bästa fall är helt vanlig religion och i sämsta fall helt vanlig rappakalja.
2006-11-04
Susanna, men... inte Jenny?
En 26-årig fransman uppges vara besatt av den svenska friidrottaren Susanna Kallur. Så till den milda grad att han försöker ta sig in på hennes träningspass. En finskt vaktmästare stoppade honom dock. (Försöka bråka med finska vaktmäster känns som ett dödsdömt företag...)
Vad jag undrar är; hur kommer det sig att fransmannen fått en knäpp på Susanna Kallur, men inte Jenny Kallur?? De ser ju precis likadana ut?
Länk
Vad jag undrar är; hur kommer det sig att fransmannen fått en knäpp på Susanna Kallur, men inte Jenny Kallur?? De ser ju precis likadana ut?
Länk
2006-10-31
TT: "Världens hungriga blir fler för varje år". Verkligen?
I dagens "Extra Östergötland" (ej online) hittade jag ett TT-telegram som redaktören rubricerat "Världens hungriga blir fler för varje år". Dylika rubriker berör inte speciellt eftersom vi uppfattar det som att vi alltid ser och hör sådant. Därför, tror jag, går många i vårt land runt med en uppfattning om att svält och fattigdom breder ut sig.
Denna artikel är VINKLAD och rubriken är DIREKT VILSELEDANDE!
I telegrammet citeras Jacques Diouf, generaldirektör för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO: "... den undernärda befolkningen i utvecklingsländerna (har) bara minskat med tre miljoner, från 823 till 820 miljoner."
Där har vi det första, rubriken är direkt felaktig. Världens hungriga blir inte fler, utan färre. Kanske bara med 0,36% i absoluta tal, men icke desto mindre går siffran nedåt, INTE uppåt.
Detta är dock inte den mest flagranta vinklingen. Den består i att jämförelsen gjorts som om vi var lika många människor på jorden, totalt sett, 1990 som 2006. Det är vi inte.
1990 var vi, enligt wikipedia, 5 263 593 000 människor på jorden. Av dessa led 823 000 000 av hunger, alltså cirka 15,6%. Idag är vi, enligt http://www.ibiblio.org/lunarbin/worldpop, ungefär 6 660 660 000 människor på jorden. Av dessa lider alltså 820 000 000 av hunger vilket ger 12,3%!
Andelen av världens befolkning som lider av hunger har alltså sjunkit med 3,3 procentenheter i relativa tal men OCKSÅ i absoluta tal, och tidningarna skriver rubriker som säger att andelen som lider av hunger ÖKAR!?
Varför?
Varifrån kommer denna vilja att inympa katastroftänkande hos oss? Min egen personliga tes är att en befolkning som hela tiden möts av budskapet att saker och ting går åt pepparn, blir rädda och accepterar inskränkt frihet eftersom de otäcka hoten måste bemötas.
Därför är det så viktigt att säga emot när man ser sådana här falska katastroflarm.
Denna artikel är VINKLAD och rubriken är DIREKT VILSELEDANDE!
I telegrammet citeras Jacques Diouf, generaldirektör för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO: "... den undernärda befolkningen i utvecklingsländerna (har) bara minskat med tre miljoner, från 823 till 820 miljoner."
Där har vi det första, rubriken är direkt felaktig. Världens hungriga blir inte fler, utan färre. Kanske bara med 0,36% i absoluta tal, men icke desto mindre går siffran nedåt, INTE uppåt.
Detta är dock inte den mest flagranta vinklingen. Den består i att jämförelsen gjorts som om vi var lika många människor på jorden, totalt sett, 1990 som 2006. Det är vi inte.
1990 var vi, enligt wikipedia, 5 263 593 000 människor på jorden. Av dessa led 823 000 000 av hunger, alltså cirka 15,6%. Idag är vi, enligt http://www.ibiblio.org/lunarbin/worldpop, ungefär 6 660 660 000 människor på jorden. Av dessa lider alltså 820 000 000 av hunger vilket ger 12,3%!
Andelen av världens befolkning som lider av hunger har alltså sjunkit med 3,3 procentenheter i relativa tal men OCKSÅ i absoluta tal, och tidningarna skriver rubriker som säger att andelen som lider av hunger ÖKAR!?
Varför?
Varifrån kommer denna vilja att inympa katastroftänkande hos oss? Min egen personliga tes är att en befolkning som hela tiden möts av budskapet att saker och ting går åt pepparn, blir rädda och accepterar inskränkt frihet eftersom de otäcka hoten måste bemötas.
Därför är det så viktigt att säga emot när man ser sådana här falska katastroflarm.
2006-10-29
Men berätta då hur det är egentligen...?
Man ska förvisso inte tro på vad som skrivs i kvällspressen sådär utan vidare. Men lite skoj ska man ju ha på en söndagkväll, och i dagens aftonbladet.se hittar vi följande:
"Regeringen signalerar att man inte behöver vara med i facket om man inte vill."
- Lars Frisk, ordförande, Fackförbundet ST, Luleå Tekniska Universitet
(Länk)
Då ställer ju sig vän av ordning följande fråga; vad signalerar då facket? Att man ska vara medlem i facket trots att man INTE vill?
För övrigt verkar fackförbunden i Sverige nu fatta vad som hände i mitten av September, och jag hoppas innerligt att detta leder till fler upplägg som jag kan smasha ned lika lätt som ovanstående! :)
"Regeringen signalerar att man inte behöver vara med i facket om man inte vill."
- Lars Frisk, ordförande, Fackförbundet ST, Luleå Tekniska Universitet
(Länk)
Då ställer ju sig vän av ordning följande fråga; vad signalerar då facket? Att man ska vara medlem i facket trots att man INTE vill?
För övrigt verkar fackförbunden i Sverige nu fatta vad som hände i mitten av September, och jag hoppas innerligt att detta leder till fler upplägg som jag kan smasha ned lika lätt som ovanstående! :)
2006-10-19
Nu börjar nödslakten
Enligt SvD förlorar "Centrum Mot Rasism" (CMR) sitt statliga stöd idag. Inte en dag för tidigt. Främlingsfientlighet har aldrig, kommer aldrig, att framgångsrikt bekämpas med statliga propagandakampanjer och att stoppa en glassfabrikant från att sälja en glass som heter "Nogger Black".
Förhoppningsvis läggs skiten ned.
Det är min fasta övertygelse att främlingsfientlighet bekämpas i fikarummet. Och nu får ni försöka se "fikarummet" som en metafor för något större. Överallt där individer med olika bakgrund frivilligt kommer samman för att gemensamt utföra något som man alla har intresse i, där bekämpas främlingsfientlighet därför att där försvinner rädslan för det okända som främlingsfientlighet är ett uttryck för.
Det vill säga, ingen kommer automatiskt att älska alla finnar, araber, negrer, svenskar, danskar eller marsianer för att man jobbar ihop med dem. Men det som händer, när man lär känna varandra, är att man kan tycka bra om varandra ELLER illa om varandra för karaktärsdrag som faktiskt finns på riktigt, hos individer som existerar. Inte påhittad ondska hos en ansiktslös folkgrupp. För det är det ansiktslösa kollektivet av otäcka invandrare som vi vet väldigt lite om som gör att det vi kallar främlingsfientlighet gror.
Ytterligare ett exempel på att det är en dålig idé att klumpa ihop folk i kollektiv istället för att se till individer.
Förhoppningsvis läggs skiten ned.
Det är min fasta övertygelse att främlingsfientlighet bekämpas i fikarummet. Och nu får ni försöka se "fikarummet" som en metafor för något större. Överallt där individer med olika bakgrund frivilligt kommer samman för att gemensamt utföra något som man alla har intresse i, där bekämpas främlingsfientlighet därför att där försvinner rädslan för det okända som främlingsfientlighet är ett uttryck för.
Det vill säga, ingen kommer automatiskt att älska alla finnar, araber, negrer, svenskar, danskar eller marsianer för att man jobbar ihop med dem. Men det som händer, när man lär känna varandra, är att man kan tycka bra om varandra ELLER illa om varandra för karaktärsdrag som faktiskt finns på riktigt, hos individer som existerar. Inte påhittad ondska hos en ansiktslös folkgrupp. För det är det ansiktslösa kollektivet av otäcka invandrare som vi vet väldigt lite om som gör att det vi kallar främlingsfientlighet gror.
Ytterligare ett exempel på att det är en dålig idé att klumpa ihop folk i kollektiv istället för att se till individer.
2006-09-17
2006-09-04
Genomskinliga sabotageförsök från ett desperat (S)
En timme efter att Fredrik Reinfeldt gjort ett utmärkt framträdande i sin partiledarutfrågning i SVT drämmer socialdemokraterna till med en Watergate-skandal-presskonferens.
Folkpartiet ska, enligt (S) ha idkat avancerat spioneri sedan mars månad på (S), genom datorintrång.
Någon vecka tidigare, när Göran Hägglund hade gjort ett, om möjligt ännu bättre, TV-framträdande i SIN partiledarutfrågning, då gjorde (S) precis samma sak, en spionskandal som gick ut på att en KDU-are hade ringt in till (S)-kampanjkontor och frågat om hon (en 19-årig flicka) kunde få hjälpa till att sätta upp affischer.
Självklart förordar jag inte spioneri. Absolut inte. Men socialdemokraterna är nu rejält desperata, detta borde vara uppenbart för alla! Jag kan bara hoppas att det slår tillbaka på dem själva, att deras egen brist på fungerande politik och deras egna misslyckande är så uppenbara att de måste ta till slag under bältet.
Folkpartiet ska, enligt (S) ha idkat avancerat spioneri sedan mars månad på (S), genom datorintrång.
Någon vecka tidigare, när Göran Hägglund hade gjort ett, om möjligt ännu bättre, TV-framträdande i SIN partiledarutfrågning, då gjorde (S) precis samma sak, en spionskandal som gick ut på att en KDU-are hade ringt in till (S)-kampanjkontor och frågat om hon (en 19-årig flicka) kunde få hjälpa till att sätta upp affischer.
Självklart förordar jag inte spioneri. Absolut inte. Men socialdemokraterna är nu rejält desperata, detta borde vara uppenbart för alla! Jag kan bara hoppas att det slår tillbaka på dem själva, att deras egen brist på fungerande politik och deras egna misslyckande är så uppenbara att de måste ta till slag under bältet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)