---***---
Den här artikeln är inte med sanningen överensstämmande! Nu har jag excellat siffrorna fram och tillbaka och bollat med en bekant, jag har ju för tusan fel! Eftersom det existerar kapitalförsäkringar så blir effekten av det räntefria lånet noll och intet i jämförelse med en KF! Detta har påpekats i kommentarerna.
(Som tur är skiljer sig alltså avkastningsskatten så mycket att man tjänar på en IPS *ändå*, så min slutsats förblir densamma; det lönar sig att IPS-spara trots att man tjänar under den statliga skattegränsen! Jag har ett halvt rätt men det är ändå förbannat pinsamt. Nåja, jag hoppas att den här rättelsen återställer lite av förtroendet.)
---***---
I kvällspressens ekonomibilagor (och även i lite mer välskrivna publikationer, som till exempel Privata Affärer) hittar vi ofta följande resonemang:
Om din inkomst ligger övre brytgränsen för statlig skatt kan du tjäna pengar på att sätta in pengar i ett skattegynnat pensionssparande, till exempel IPS eller traditionell pensionsförsäkring, förutsatt att du kommer att ha en inkomst UNDER brytgränsen när du sedemera plockar ut pengarna. Det betyder att du INTE ska pensionsspara om du tjänar under den statliga brytgränsen, för då gör du ingen vinst.
Här är ett exempel på en sådan artikel.
Detta, menar jag, är ren rappakalja.
Jag förstår inte hur "ekonomer" kan vara så okunniga. Den stora vinsten ligger naturligtvis inte i att betala lite mindre skatt, den stora vinsten ligger i att du får vänta med att betala in din skatt i väldigt många år! En person som är 25 år gammal och pensionssparar maximala beloppet (vilket är 12000:-/år från och med nästa år) får sin skatt sänkt med ungefär 30% av det, det vill säga 3600:-. Han kanske får betala dessa 3600:- (eller till och med lite mer) när han går i pension, med vad har hänt med pengarna under 30 års tid??
En enkel uträkning ger vid handen att med 10% avkastning och 30 år så har han, tack vare detta räntefria lån från staten, fått ihop 62817:-! (Obs, avkastningsskatt ej inräknad.)
I korthet; att pensionsspara är att få ett räntefritt lån från staten. Det är DET som är den stora vinsten med pensionssparande, inte att hamna över eller under någon fjantig brytgräns.
Det är MYCKET märkligt att denna aspekt aldrig lyfts fram bland de etablerade publikationerna. Men nu vet ni det, kära Kvarnstenenläsare, och kan därmed vara lite slugare än folk i allmänhet på ännu en punkt.
4 kommentarer:
Det är inte så att de jämför med andra sparformer som har bättre ränta? Då kan det kanske löna sig?
Nja, de jämför med andra sparformer, men de adresserar aldrig det "räntefria lån" som jag pratar om.
Dessutom är inte räntan i ett IPS-sparande fast, det beror helt på vilka fonder eller aktier man väljer att köpa i IPS-depån.
Tyvärr är det inte riktigt så enkelt som du hävdar. Antag att avkastningsskatten per år på pensionssparande och kapitalförsäkring är densamma och lika med 0.5%, samt att kommunalskatten är 33% både när du sätter in och tar ut pengarna. Om du pensionssparar 10000 kronor har du efter tjugo år kvar:
1000 * 0.995^20 * 0.67
Ifall du istället skattar på de 1000 kronorna och sätter in dem i en kapitalförsäkring får du kvar:
1000 * 0.67 * 0.995^20
vilket är exakt samma belopp. Nu kan det dock vara så att skatten på pensionssparande är lägre än kapitalförsäkring, och att det därför skulle bli ett mer fördelaktigt alternativ. Någon som vet mer om detta?
Hmmm... nu när jag pillar med siffrorna så ser det ut som om anonym har rätt, om avkastningsskatten i KF och IPS är densamma så blir summan densamma.
Nu ÄR inte avkastningsskatterna samma i dessa två depåer, den är lägre i IPS-depån. Avkastningsskatten i ett IPS-konto är 0,54%, i en kapitalförsäkring är den 0,97%. (Siffrorna gäller 2007.)
Så trots att mitt resonemang om uppskjuten skatt kanske inte stämmer (jag har inte hunnit mangla siffrorna igen) så är det *fortfarande* en bra affär att göra IPS-insättningar trots att man ligger under brytgränsen.
Skicka en kommentar