Jag gillar datorspel. Jag är uppvuxen med dem, till att börja med ett simpelt "TV-spel" som det hette i slutet av 70-talet. Man spelade "Tennis", vilket egentligen var Pong. Eftersom jag växte upp i Göteborg kunde jag snart botanisera oerhört friskt bland de arkadspel som fanns där. Bland annat slukade Gauntlet en förödande del av min veckopeng.
Den heliga graalen var förstås att komma över en maskin som gjorde att man kunde spela dessa spel hemma, och slippa betala två spänn varje gång.
Tack och lov fick jag en sommardag en Vic-20 av min farfar och jädrar i lådan vad jag körde Scramble, Ödesgrottan och "Jelly Monsters", vilket var Pac-Man men utan licensavgift.
Fast forward till idag, anno 2005. Spel är fortfarande kul men trots att industrin har utvecklats ENORMT och ett datorspel numera har ungefär lika stor budget som en blockbusterfilm, så har det inte på långa vägar blivit roligare att spela. Varför?
Där kommer Dagens Länk med ett fint svar! Ett litet citat:
"Where's the game where we play a salty Southern lawyer who has to piece together evidence to exonerate a black man falsely accused of murder, breaking down witnesses and spotting inconsistencies in testimony?"
Seså. Bege er nu snarast till Pointless Waste of Time's manifest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar