Jag har spelat datorspel sedan 1984 ungefär. *Viftar med käppen och klapprar med löständerna...* Just nu läste jag igenom den här artikeln på slashdot, som innehåller ett par mycket insiktsfulla kommentarer (speciellt den här) om hur, och varför, spel är roliga. Eller inte.
Själv har jag en, nyss påkommen, hypotes som jag kallar "Så Ett Frö"-hypotesen. Att plantera ett frö är genuint roligt. Det är inte rock-your-world-roligt, men det ger en genuin "bra" känsla att en gång om dagen titta till sin basilikaplanta och dutta dit lite vatten.
Det spel som gör "Så Ett Frö" bäst, som jag känner till, är Heroes. Trean förtås, som alla kännare skulle talat om för dig om du frågat dem. (Förvisso verkar den nya utgåvan, femman, kunna ta upp kampen. Fyran var ett ras.)
I spelet Heroes bygger man små stall, där sagokreatur föds upp. Varelserna kan man sedan köpa och använda i sin armé. (Som man i sin tur använder i strider som liknar schack, mot andra spelare.) Dessa stall bättrar man på, allteftersom, så att de producerar starkare och uthålligare kreatur. Detta är ett perfekt exempel på att så ett frö, och skörda resultatet. Heroes är ett utomordentligt populärt spel som håller, år ut och år in.
Jag tror att datorspel som flirtar med "Så Ett Frö"-delen av det mänskliga psyket skulle bli storsäljare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar