Blå?

En och annan har påpekat att Kvarnstenen framstår som blå, politiskt sett. Det är ingen som påstått något annat, men det finns en tes som driver mig när jag skriver, och tycker, saker, och det är följande:

- "Men... hur f*n hänger det här ihop!?"

Någon har sagt att det är djupt mänskligt att söka förklaringar till fenomen man bevittnar. Det är jag den förste att skriva under på. Tyvärr är det inte lika djupt mänskligt att revidera de förklaringar man hittills funnit, och det är beklagligt. Om så vore hade vi sluppit mycket bråk.

Med detta vill jag uppenbarligen ha sagt att jag är djupt mänsklig. Det låter sannerligen fantastiskt fjolligt och därför måste jag i samma andetag få ur mig att jag minsann är ett råbarkat råskinn. För tusan, jag är den ende i hela volleybollkorpen som går på kropp!

Ahem.

Den här postningen skulle egentligen handla om en helt annan sak; jag tittade just i min personliga bokföring (hur överspänt är det inte att ha en personlig bokföring, så säg?) och kan konstatera att jag betalar nästan på pricken tio gånger så mycket i skatt som jag handlar mat för. Om man böjer lite på verkligheten så innebär det att jag mättar tio andra munnar, förutom min egen.

Det är faktiskt ingen dum tanke. Tio personer, må de vara socialbidragstagare, arbetslösa, what-evööör, slipper gå hungriga, tack vare mig.

Nu blev jag tamejtusan så uppfylld av min egen förträfflighet att jag måste gå och spegla mig!