Afrika

I början av 80-talet var inte maten i skolmatsalen speciellt populär. Det var när jag började skolan. Jag, och många andra, försökte få kokerskan ("bambatanten" på göteborgska) att lägga upp så lite mat som möjligt på tallriken, eftersom maten alltid var "äcklig". Sedan petade man i sin mandeltorsk i en kvart, och smög därefter iväg för att kasta den. Då blev man som regel stoppad av en annan kokerska som spände ögonen i en och sade:

- "Tänker du kasta maten?"

Och man svarade: - "Jaaa..."

- "Tänk på barnen i Afrika! De har ingen mat!"

Var man då kaxig så sade man: - "Skicka dit den då!"

Var man inte kaxig så gick man tillbaka till bordet och försökte igen ett par minuter senare. Jag var inte kaxig, och tillbringade således 10 extra minuter varje dag, med att peta i mat som jag inte tänkte äta upp.

Varför skriver jag det här? I'll tell you soon enough... för jag har ytterligare en personlig afrika-anekdot till som jag ska dra först.

När jag var student liftade jag ihop med en kompis till Neapel i Italien. Tack vare det kan jag säga "att sova bakom en bensinstation vid autobahn när det ösregnar, det suger!" och verkligen veta vad jag pratar om. På den resan fick vi bland annat lift med en tjej från Holland, som varit biståndsarbetare i Afrika. Jag frågade vad hon trodde om att lifta genom olika länder i Afrika, och fick svaret att det förmodligen inte skulle vara möjligt. (Ta nu det här med en nypa salt, jag inser naturligtvis att Afrika är stort och att resonemanget inte gäller överallt där.)

Det skulle inte vara möjligt, därför att om en vit person (jag är vit...) ställer sig vid vägkanten med tummen i luften, så skulle en förbipasserande, bilkörande afrikan inte förstå vad jag menade. Han vet vad tummen betyder, att man vill ha lift, det är inte det som är problemet. Problemet är att det inte existerar i hans sinnevärld att en vit man vill ha hjälp av en svart man. Vita människor behöver ingenting, de har, och de ger till svarta människor.

Vilket för oss in på ämnet för dagen, bistånd till Afrika.

Nyligen hölls ett G8-möte som, i (extrem) korthet, gick ut på att ösa mer pengar över Afrika. Valda delar får man anta. (I samband med detta ordnade Sir Bob Geldof en sorts mastodontkonsert, Live8, där extremt rika artister "protesterade mot fattigdomen". Oklart hur. Det samlades inte in några pengar, och artisterna själva skänkte inga pengar heller.)

Afrika är ingen fattig kontinent. Där finns naturtillgångar, där finns odlingsbar mark, där finns massvis med arbetskraft, och så vidare. Vad är egentligen problemet? Tja, vad problemet än är så är det inte nytt. Västvärlden verkar ha skeppat pengar, mat, mediciner, läkare och gamla tröjor som det står "Bredhults FF/Korpen Småland" på sedan fucking Brantings tid.

Så, som en CS-spelare skulle uttryckt sig: WTF!?

Som tur är så har vi den Kenyanske ekonomen James Shikwati här hos oss idag, som ska reda ut en del frågetecken. Jag tänker inte föregå den eminenta intervju som jag strax ska länka till, men jag måste ju få er att läsa den så jag ska teasa lite:

Shikwati, på ämnet "skicka dina gamla kläder till afrika": Why do we get these mountains of clothes? No one is freezing here.

James vill göra gällande att bistånd förr eller senare kommer att ta död på Afrika, och jag tror honom.

Seså, stanna inte här längre nu, utan läs det här!