Att gå till optikern

Nu var det ett tag sedan jag bloggade en lite längre artikel, so here I go. Det ska handla om när jag för några år sedan skulle gå till optikern.

(Det här är mer en kul historia än något annat.)

Jag har i många år gått till Bernts Optik i Linköping för att få mina kontaktlinser. I en plötslig sparsamhetsattack bestämde jag mig dock för att "shoppa runt" lite, det vill säga ringa och kolla upp priser hos stadens andra optikörer, eller vad det nu kan tänkas heta.

På Bernts kostade en undersökning 300:- och jag lyckades hitta en annan optiker, låt oss kalla henne Annas Optik (eftersom jag inte minns vad den hette), som tog 200:- och bokade därmed tid hos Anna.

Min avtalade tid var onsdag 09.00, och vid denna tidpunkt stod jag sedemera utanför Annas Optik. På dörren kunde jag läsa följande:

Öppettider: Mån - Fre 10-18

Vadf...??? Jag hade uppenbarligen bokat tid hos en inkompetent optiker! Hur kan man säga åt en kund att komma klockan nio om man öppnar först tio?

Nåja. Jag gick en sväng på stan så länge. Faktum är att vid 09.30 kikade jag in på en annan optiker som HADE öppnat. Lindas Optik hette dom. Ja... varför inte slinka in och höra sig för om de kanske hade en ledig tid just då? Sagt och gjort...

- "Hej... tänkte bara kolla om ni har tid att göra en liten ögonundersökning såhär på stubben?"

- "Nja... vänta... nej, vi har en bokning nu klockan 09.30 så det går nog inte är jag rädd, men jag kan boka in dig på en annan tid."

- "Vad kostar det?"

- "200 kronor."

Det här var ju suveränt! Nu kunde jag ge igen på Annas Optik som var klantar och samtidigt få en lika billig undersökning ändå.

- "Ja, gör en bokning. Namnet är Fredrik Persson".

- "Ok... men... vad festligt! Han som skulle vara här 09.30 och inte har kommit, han hette också Fredrik Persson."

Jag börjar här ana oråd...

- "Hm... var hans personnummer xxxxxx-xxxx?" (Mitt personnummer...)

- "Ja, hur visste du det?"

- "Det är jag."

Pinsamt! Felet hade hela tiden varit mitt eget! Jag hade blandat ihop optiker och tider när jag ringt runt och kollat priser! Argh! Nåja, nu var jag ju ändå på rätt plats vid rätt tid.

Men dessvärre så var Lindas Optik tvugna att få journalen från min förra optiker, Bernt, innan de kunde "lägga in mig i systemet". Och dessutom kostade den FÖRSTA undersökningen tvåhundra kronor extra! Jag skulle alltså förlora på affären!

Detta var inte bra. Poängen var ju att spara pengar jämfört med att gå till Bernt, inte tvärtom.

Nåja, en möjlig väg ut öppnade sig plötsligt. Bernts optik öppnade nämligen inte heller förrän 10.00, och därför skulle Lindas Optik vänta en halvtimme och sedan ringa till Bernt, när han öppnat.

Därmed fick jag vänta ytterligare en halvtimme. Den tiden ägnade jag åt att promenera från Linda till Bernt. Jag var där ungefär 09.55. Bernt kom 09.58 och öppnade butiken.

Nu blir det spännande, håll i er.

Jag gick in på Bernts Optik när Bernt öppnat. Bernt själv gick in i sitt kapprum och hängde av sig ytterkläderna. Då, när jag står vid disken, ringer telefonen.

Nu inser jag snabbt hur jag vill ha saker och ting; jag vill inte ha med Lindas Optik att göra. Det blev ju dyrare än att gå till Bernt. Jag vill inte att Bernt och Linda ska prata med varandra över huvud taget, men om Bernt lyfter på luren nu så är sannolikheten stor att det är Linda och då blir det rörigt.

Jag tar samtalet.

Det är Linda.

- "Bernts Optik", säger jag.

- "Ja, hej, Linda här från Lindas Optik. Vi har en kund hos oss, Fredrik Persson, vars journal jag skulle behöva få skickad..."

- "Jag vet. Det är jag. Du behöver inte bry dig om det där. Jag ställer in min bokning hos er."

- "Va...?"

- "Ja, alltså, det här är Fredrik Persson som var nere i din butik alldeles nyss. Jag behöver inte någon undersökning. Glöm alltihop."

- "Jaha... men... vad konstigt... jag ringde ju inte dig, utan Bernts Optik så at..."

- "Ja, jag vet. Men tänk inte på det."

Jag hör nu att Bernt börjar bli klar inne i kapprummet. Han är på väg ut till disken och han kommer nog att undra varför i h-e jag svarar i hans telefon och står och babblar med den som ringer upp. Därför säger jag...

- "Jodå, såatteeee... det är inget fara med det där, glöm alltsammans!"

- "Jaha... ok...", säger Linda.

... och sen lägger jag på luren, EXAKT i samma ögonblick som Bernt kommer ut till disken. Han har sett att jag talat i hans telefon, och definitivt hört det.

Här känner jag mig tvungen att kommentera detta, så jag säger till Bernt:

- "Jag svarade, det var nämligen till mig."

Vad förväntar man sig då? Alltså, vad förväntar man sig att butiksinnehavaren Bernt ska göra när man som kund tagit emot ett samtal i hans butik och dessutom hävdar att man själv var samtalets korrekta adressat? Det är ju fullkomligt vrickat.

Inför fullbordat faktum svarar då Bernt, en herre i 60-årsåldern:

- "Okej."

...

Och sen INTE ETT ORD om hela saken! Inte en fråga, ingenting! Jag bara bokar en tid för ögonundersökning och går därifrån! Helt otroligt!

Ja, det var hela saken. Allt detta ägde rum en vårmorgon för ungefär två år sedan. En historia så god som någon, eller vad sägs?