Jag gillar intresseföreningar. Alltså när människor frivilligt går samman i grupper för att tillvarata gemensamma intressen. Operative word beeing frivilligt.
På det sättet tänkte jag länge på facket. Att det var en grupp människor som hade ett gemensamt intresse och därför frivilligt beslutat sig för att organisera sig och utse en ombudsman. (Vilket, jämte "smörgåsbord", är den enda svenska ordexport till engelskan jag känner till.)
Väl så, som Reinfeldt skulle ha sagt.
Jag har läst Maciej Zarembas artikelserie i DN om facket. Om det som står där stämmer, så finns det få, om ens några, likheter mellan min bild av ett fackförbund och vad ett fackförbund är i verkligheten. Det är bister, mörk läsning. Främlingsfientlighet, protektionism. Bakåtsträveri. En tung, blöt filt över allt vad entreprenörsskap heter. Ett nackskott på den personliga friheten.
Artikelserien är inte direkt ny, många andra bloggare har länkat till den och hyllat den. Jag vill inte vara en fanboy, men vissa saker måste man pusha för, även om man är lite sent ute.
Hämta en kopp kaffe, kanske en liten kaka, skicka ut hustrun/maken med hunden och sätt dig. Du kommer inte att kunna "lägga boken ifrån dig".
Den polske rörmokaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar